Vänsterpartiets mörka sekel

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att innehållet är skribentens/skribenternas egen uppfattning.
Foto: Peddy Moberg/TT

Debatt. Vänsterpartiet har kunnat fira 100-årsjubileum. Deras historia är fylld av planekonomins populistiska löften och hyllningar till fattigdom och förtryck. V sitter fast i en föreställningsvärld som gör dem blinda för demokratins och frihetens skiljelinjer mot det totalitära.

Vänsterpartiet har kunnat fira 100-årsjubileum.

Partiledaren Jonas Sjöstedt skriver i Flamman (9/1 2017) att dess historia har präglats av en kamp för bättre skolmat och andra sociala förbättringar.

Sanningen är att han gick med i ett parti som stod för att man ansåg att kommunistiska diktaturer befriade samhällen i folkets tjänst.

Det var ingen som reagerade mot förtrycket i Östtyskland, i Sovjetunionen, i Polen eller i Nordkorea. Tvärtom hyllade man ända in i det sista sina kamrater, i den totalitära rörelsen, för deras framgångar för att förverkliga den socialistiska drömmen.

När Nazityskland invaderade Norge och Finland kunde Vänsterpartiet i och med Molotov-Ribbentrop-pakten inte förmå sig att fördöma invasionen utan stödde densamma. Så sent som 1982 fanns partiet på plats när Sovjetunionen firade 60 år av förtryck och död.

1987 skickade partiets dåvarande ordförande Lars Werner ett gratulationsbrev till Nordkoreas diktator Kim Il-Sung där han hyllade honom för ”de stora insatser Du under decennier gjort för Koreas arbetarklass.”

Det finns fler exempel. I Sverige handlade kampen om att införa planekonomi, och precis som man gör i dag lovade man då att allt skulle vara gratis. Med förståelse för att alla blev fattigare, och att missväxt kunde resultera i massvält, föredrog Vänsterpartiet det systemet framför den fria marknaden och det fria samhället.

Det var detta parti Jonas Sjöstedt gick med i. Inte det med gratis skolmat i fokus utan ett parti där revolutionen och de totalitära idealen var viktigare än demokratin.

Vänsterpartiets ekonomiska politik präglas i dag av samma planekonomi som lade grunden för det kommunistiska förtrycket och fattigdomen.

De driver på för en populism där varje offentlig utgift, varje underskott och varje skattehöjning ska bejakas. Oavsett om det inskränker på äganderätten eller demokratins stabilitet. Som de alltid har gjort.

Så sent som i juni 2016 vägrade Vänsterpartiets Malin Björk – i enlighet med denna historia – att stödja Europaparlamentets kritik av den socialistiska regimen i Venezuela. I år hyllades den kollapsande venezuelanska regimen i Vänsterpartiet första maj-tåg.

I Sverige tvingas Vänsterpartiet fortfarande ta avstånd från ungdomsgrupper som idealiserar det politiska våldet – och/eller ägnar sig åt det.

Det är bara två år sedan flera medlemmar av Ung vänster uteslöts ur partigemenskapen på grund av starka kopplingar till Revolutionära fronten. Under förra året åtalades och dömdes en av Vänsterpartiets skånska riksdagsledamöter efter att ha medverkat i en olaglig aktion och visat ohörsamhet mot ordningsmakten.

Det är detta som Vänsterpartiet firar i år.

Det är en historia av planekonomins populistiska löften och hyllningar till fattigdom och förtryck. De sitter fast i en föreställningsvärld som gör dem blinda för demokratins och frihetens skiljelinjer mot det totalitära. Det är inte att göra upp med sin historia.

Statsminister Stefan Löfven (S) har all anledning att fundera över sitt parlamentariska underlag. Vänsterpartiets förakt mot företagande, och hat mot vinster, har omvandlat den rödgröna regeringen till en kamporganisation mot företagande i välfärden och mot den välfärd som människor själva valt.

Det är helt i linje med Vänsterpartiets historia, men det borde inte vara en svensk regerings linje.

Gunnar Hökmark
Europaparlamentariker för Moderaterna

Mer från Åsikter

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen