Plötsligt kom slaget, kanske inte så förvånande men det gjorde ont ändå. Ett rött svidande märke på kinden och en gnagande känsla av att jag hade misslyckats. Misslyckats, eftersom jag skulle hjälpa min vårdtagare, inte bli utsatt för våld på jobbet.
Känslan av obehag sprider sig i kroppen. Jag är ensam och det är lördag kväll, nästan natt. Jag har kontanter i kassan, mängder av varor som är stöldbegärliga och är ensam på jobbet. Mitt första jobb och ingen har egentligen talat om vad jag ska göra med stökiga, ibland påverkade människor som är ute en sen lördagskväll.
Dessa vardagsbeskrivningar är tyvärr alltför vanliga. Många av LO:s medlemmar upplever hot och våld på jobbet, kanske inte varje dag, men tillräckligt många gånger under ett arbetsliv för att det ska påverka deras privata liv.
Listan på brister i uppföljning och åtgärder kan göras lång hos vissa arbetsgivare. Det systematiska arbetsmiljöarbetet när det gäller hot och våld måste förbättras. Det ska vara ordning och reda på arbetsplatserna, även när det kommer till det förebyggande arbetsmiljöarbetet.
LO:s medlemmar ska inte behöva möta ord från arbetsgivare som kan lyda: Det var väl inte så farligt, vårdtagaren menade inget illa. Eller; jag har inte råd att anställa fler på kvällar och helger, du får helt enkelt klara dig.
Har man som arbetsgivare inte råd att säkerställa arbetsmiljön och säkerheten för arbete på kvällar och nätter, då ska man fundera över att driva sin verksamhet på ett annat sätt och på andra tider. Det kan inte vara så att vi ska driva på en samhällsutveckling där alla ska ställa upp och jobba dygnet runt utan att den personliga säkerheten är tillgodosedd.
Givetvis ska även ersättningen när man arbetar under obekväma arbetstider stå i relation till de risker det innebär. Hot och våld på jobbet är aldrig okej. Från fackligt håll kommer vi att fortsätta kämpa för schysta villkor och säkra arbetsplatser.
Ulf Granström