Foto: Fredrik Persson/TT
Det jäser i de svenska skogarna.
En av landets viktigaste näringar är på väg att bli en toppstyrd och dysfunktionell verksamhet med några få starka aktörer som leder verksamheten i fel riktning. På sikt kan detta få allvarliga konsekvenser för skogslandet Sverige.
Skogsnäringen är på papperet ganska välmående. Branschen borde därför utstråla framtidstro och entusiasm. Men i stället uppfattar vi att skogsbruket har ett enkelspårigt och likriktat ledarskap som inte förmår att skapa arbetsglädje och utveckling hos människorna som ska göra jobbet i skogen.
Vi skogsentreprenörer har svårt att rekrytera maskinförare, sågverken har svårt att rekrytera ungdomar och antalet utexaminerade jägmästare minskar.
Får man vara en duktig och initiativrik entreprenör som investerar stora pengar och skapar arbetstillfällen i skogen?
Tyvärr måste vi skogsentreprenörer ställa oss den frågan. Många medlemmar känner sig illa behandlade av det som uppfattas som tondöva jätteorganisationer, vilka tenderar att brista i sakkunskapen om det praktiska arbetet och vad det innebär att driva företag.
En skogsentreprenör har ofta miljoninvesteringar med hus och hem som insats, plus ansvar för anställda. Då måste det finnas framförhållning och kunskap hos uppdragsgivaren om både de praktiska och ekonomiska förutsättningarna.
Kanske är problemet att det finns för få uppdragsgivare i Sverige. Skogsbranschen domineras av fem–sex stora aktörer som dikterar villkoren.
Kanske har dessa jättar blivit så stora och tjänstemannadrivna att man kommit för långt ifrån verkligheten och bara fokuserar på kontorsfabricerade kalkyler som sällan stämmer överens med verkligheten i skogen.
Kanske har också vi själva varit för ambitiösa, för dåliga på att kommunicera förutsättningarna och för snabba att hoppa på uppdrag när man är rädd att tappa jobbet hos en stor uppdragsgivare. Vi borde vara bättre kravställare och förhandlare, men som liten företagare är det inte så enkelt i samspelet med stora koncerner.
Det här kan sluta illa. Vem ska avverka skogen om vi ger upp?
Skogsbolagen vet vad det kostar och har därför mycket få egna avverkningsenheter. Konkurserna bland skogsentreprenörer ökar och en nyligen genomförd undersökning visar att 31 procent av företagen gjorde minusresultat.
Men det handlar inte bara om pengar. Det handlar om organisation, förtroende och samarbetsförmåga. Tyvärr är känslan just nu att vi verkar i en dysfunktionell näring där vardagen för oss entreprenörer ser ut så här: övervakning via gps, ojämlika och osunda avtal, dålig efterlevnad av ingångna avtal från uppdragsgivarens sida, kontroll av våra bokslut, omöjligt att fakturera alla tjänster, svagt tillvaratagande av professionella och fältmässiga synpunkter från skogsmaskinförare och entreprenörer.
Min slutsats som ordförande för företagare verksamma i skogen är att genomgripande förändringar av branschen måste till för att den svenska skogsnäringen på sikt ska kunna konkurrera med omvärlden.
Vi vill vara med och bidra med vår erfarenhet. Vår organisation kommer att jobba stenhårt för att presentera konstruktiva lösningar som gynnar hela näringen.
Frågan är om våra uppdragsgivare tar sig tid att bidra och är intresserade av att lyssna?
Bernt Hermansson
ordförande Skogsentreprenörerna
Det här kan sluta illa. Inte bara för oss, utan för hela den svenska skogsnäringen.
