Varje år får mellan 8 000 och 10 000 personer i Sverige afasi.
I veckan firades den internationella afasidagen.
I år uppmärksammas svårigheterna för personer med afasi att vara delaktiga i samhället.
Egenservicen byggs ut i en rasande takt. Det gäller e-hälsa, resor, betalsystem och tjänster som kräver BankID.
Med hjälp av standardiserade e-lösningar anses tillgängligheten och delaktigheten vara tillgodosedd.
Men för många med afasi är det tvärtom, möjligheten att vara delaktig minskar.
De e-system som används för att ”passa alla” är utprovade på en grupp av befolkningen som mycket sällan har en kombination av kommunikativa och kognitiva svårigheter. Personer med afasi har nästan aldrig varit med och testat användbarheten i dessa system.
Det är många som haft en stroke, eller råkat ut för en traumatisk hjärnskada, som ändå vill kunna fortsätta att klara sig på egen hand i samhället. Personer med afasi vill kunna boka en tid till vårdcentralen, köpa en tågresa eller betala ett loppisfynd i det kontantfria samhället.
Problemet är att den utformning som i dag finns för BankID, Swish och knapptelefoni inte är anpassad utifrån personer med kognitiva och kommunikativa funktionsnedsättningar som afasi.
Vi kräver inte att samhället ska bromsa utvecklingen, men vi kräver ett samhälle som planerar för att alla grupper ska kunna vara delaktiga. Det vi kallar ett universellt utformat samhälle. Ett samhälle för alla.
Det är ett åtagande för alla verksamheter på riks-, läns-, region- och kommunnivå.
Olika former av e-system och e-tjänster måste göras tillgängliga och testas av personer med afasi innan de lanseras. Samtidigt måste möjligheten till personlig kontakt och service finnas kvar för dem som trots anpassningar inte klarar av att använda e-tjänster.
Det kommer alltid att finnas personer som är beroende av personlig hjälp och personligt stöd.
Sluta pruta på möjligheten till delaktighet.
Hildur Lindqvist