I dag saknar närmare hälften av alla öppet arbetslösa a-kassa.
Den stora flykten kom 2006. En halv miljon lämnade a-kassan när den borgerliga regeringen försämrade villkoren och samtidigt kraftigt höjde avgifterna. Sedan dess har vi genomgått en omfattande lågkonjunktur och arbetslösheten har parkerat på åtta procent.
Man behöver inte vara något geni för att förstå att detta har fått förödande konsekvenser för väldigt många människor. Många av dem som lämnade a-kassan när avgiften höjdes hade redan då en svag förankring på arbetsmarknaden och har sedan fått lämna sina jobb i lågkonjunkturens spår.
Den borgerliga regeringen har påstått att a-kassan är ett bidrag. När LO försvarat den har vi fått höra att vi saknar visioner. Att regeringen vill att människor ska jobba och att LO bara försvarar bidragslinjen. Det har tillsammans med en rad andra faktorer gjort att regeringen kunnat genomföra en omfattande nedmontering av a-kassan utan större folklig debatt.
Närmare hälften av de öppet arbetslösa saknar rätt till a-kassa. Det betyder att de i stället får söka försörjningsstöd eller få hjälp av anhöriga för att klara sitt uppehälle. Regeringen tror att fler människor får ett arbete för att de blir fattiga vid arbetslöshet. Att det stärker drivkraften. Det är visar på en sorglig människosyn.
A-kassan måste reformeras så att den åter blir en trygg försäkring vid arbetslöshet. Arbetsvillkoret behöver förändras så att merparten av dem som etablerat sig på arbetsmarknaden omfattas. Reglerna som gör att deltidsarbetslösa endast kan fyllnadsstämpla under 75 ersättningsdagar måste tas bort. Vidare behövs en höjning av ersättningsnivåerna som varit oförändrade under tio års tid så att a-kassan blir den omställningsförsäkring som behövs i ett föränderligt arbetsliv.
Ulf Granström