Hög tid att sparka tre av Stefan Löfvens ministrar

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att innehållet är skribentens/skribenternas egen uppfattning.

Till slut blev vi tillräckligt många riksdagsledamöter för att begära in riksdagen trots sommaruppehållet. Säkerhetshaveriet är regeringens ansvar och ingen annans. Nu riktar alliansen gemensamt ett misstroende mot inrikesminister Anders Ygeman (S), försvarsminister Peter Hultqvist (S) och infrastrukturminister Anna Johansson (S) för deras inblandning och ansvar i detta. Samtidigt fortsätter granskningen av statsminister Stefan Löfven i konstitutionsutskottet.

Vad visste han och när samt vad han vidtog för åtgärder i samband med att han fick information. Sannolikt kommer ännu fler detaljer om de olika delarna i det här säkerhetshaveriet att komma längre fram.

Vem har skadats? Det här är sannolikt den största säkerhetsläckan i Sverige sedan Stig Bergling-affären. Mängder av hemlig information för rikets säkerhet kan i nuläget vara röjd. Sannolikt kommer stora delar av detta inte ens kunna bli offentligt mot bakgrund av rikets säkerhet. Dessutom har säkerhetshaveriet inneburit en ökad hotbild mot enskilda. Det kan vara kvinnan som lever med skyddad identitet med sina barn på hemlig ort. Det kan vara polismannen som jobbar med grov organiserad brottslighet och har hemlig adress.

Vem är ansvarig? Ytterst är alltid statsministern ansvar för Sveriges säkerhet. Den går inte att delegera eller förhandla bort. Statsminister Stefan Löfven förändrade rutinerna i regeringens arbete vilket han menar är skälet till att han inte blev informerad. Men han inrättade samtidigt ett säkerhetsråd där både inrikesministern och försvarsministern finns med. Under alla träffar de hade tyckte de inte att det var rimligt att informera statsministern om den största säkerhetsläckan i modern tid. Det känns mycket osannolikt.

Om det ändå är sant blir det än mer märkligt att statsministern har fortsatt förtroende för sina ministrar. Eftersom regeringen haft vetskap om säkerhetsläckorna sedan minst början av 2016 är det också märkligt att de inget gjorde under 1,5 års tid för att täppa till läckorna. Istället verkar all politisk kraft använts för att mörka detta.

Har inte förra regeringen något ansvar? Nej är det korta svaret. Sverige har lagar som reglerar hur hemliga och samhällsviktiga register ska hanteras. Myndighetschefen bröt mot flera av de lagar som finns till för att just skydda den här typen av information. Hon meddelade sin styrelse och Näringsdepartementet att hon tänkte bryta mot dessa lagar.

Regeringen fick vetskap om det allra senast i början av 2016 men sannolikt tidigare än så. Det här har inget med upphandling eller outsourcing att göra. Det här handlar om att en myndighetschef brutit mot flera lagar med regeringens goda minne.

Vad ska göras för att det inte ska hända igen? Först och främst måste all energi först läggas på att säkerställa att den hemliga informationen som läckt säkras igen. Vi vet att icke behöriga personer haft tillgång till hemliga uppgifter. Det innebär att vi måste göra allt som går för att återigen säkra både enskildas och rikets säkerhet.

Vi måste gå till botten med hur det här kunde inträffa och ställa samtliga ansvariga till svars. Det politiska ansvarsutkrävandet börjar nu med de tre ministrar som borde gjort mer. Granskningen av statsministern fortsätter. Sedan måste vi avslutningsvis säkerställa rutiner så att det inte kan hända igen.

Edward Riedl, Riksdagsledamot (M).

Mer från Åsikter

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen