Replik på Claes Hedenströms (policyansvarig vattenkraft, Vattenfall) replik ” Viktig med bra underlag när vattenkraft och miljö debatteras” publicerad på norran.se söndagen den 17 april 2016.
Vi som inlett denna debatt med Vattenfall, 27 organisationer och politiker samlade på norrälvar.se, lever dagligen mitt i förödelsen av den storskaliga vattenkraftens verksamhet.
Vattenfalls Claes Hedenström, policyansvarig för vattenkraft, ber om en saklig debatt. Samtidigt dribblar han genom att utesluta vissa fakta och misskrediterar den kompetens som lokalbefolkningen i de hårdast drabbade älvdalarna besitter. Vårt krav är enkelt; vattenkraften ska följa reglerna i vår miljöbalk – det gör den inte i dag.
Hedenström beskriver Vattenfalls räknemodell där föreslagna miljöåtgärder skulle resultera i 20 procent mindre elproduktion. Problemet är bara att modellen saknar verklighetsförankring.
Ingen kräver miljötappningar (släppa vatten tillbaka till älvfåran) som motsvarar så kallad medellågvattenföring. Han bortser också ifrån att våra domstolar är skyldiga att bedöma miljöåtgärder och ta extra hänsyn till produktionen i storskalig vattenkraft.
Vad gäller laxens genetik finns en mängd studier om påverkan av kompensationsodlingar. Risk för genetisk utarmning har visats i Göta älv. Detsamma gäller alla typer av fisk. Vattenfall minimerar diskussionen till ett val mellan sportfiske och ett falskt påstående om ett kraschat elsystem. I grunden handlar det om att ta miljöhänsyn.
Vattenfall pratar om sportfiske och menar först att det inte går att veta vad tappningen skulle ge för resultat. Sedan vet de plötsligt att det inte går att sportfiska med föreslagna tappningar – märkligt.
Dessutom påstås rapporten ”Rikedomar i rinnande vatten” inte ha något underlag. I själva verket bygger rapporten på analyserad data från nio länder och 26 vattendrag.
Vattenfall exemplifierar vidare med att fiske nedanför Letsi kraftverk inte är möjligt av säkerhetsskäl.
Det är konstigt eftersom sådant fiske är möjligt på andra, liknande platser. Faktum är att de kraftiga flödesförändringar som tillåts i gamla miljödomar inte skulle klara en domstolsprövning i dag. I dag finns teknik att miljöanpassa flödesförändringar med liten påverkan på elproduktionen.
Lilla Luleälv är torrlagd i närmare två mil – Europas längsta så kallade torrfåra – nedanför Letsi kraftverk. Vattnet leds från Letsi genom en underjordisk tunnel till Luleälven. Lilla Luleälv var en gång central, fisk var stapelföda och basnäring.
Det är viktigt av alla möjliga skäl att återskapa något av det forna livet. Letsi levererar intäkter till statskassan på över en halv miljard kronor varje år utan att några miljöåtgärder hittills genomförts. Det är oetiskt.
Om vi ska prata Vattenfalls ekonomispråk så kan vi visa att en minskad elproduktion på knappt 0,009 procent från Vattenfalls tio kraftverk i Jokkmokks kommun skulle göra underverk. Staten skulle äntligen kunna ge bygden chans att återhämta sig efter 100 år av bortforslade naturresurser.
Siffror från Länsstyrelsen visar att 23 000 lax- och öringsyngel skulle reproduceras per år, 150 harrar skulle gå att fiska med ett vattenspill till dagens torrfåra på under tre procent av Letsiverkets kapacitet. Att återställa en miljö som varit död i 60 år – det vore en världsnyhet av rang.
Branschen försöker hålla fast vid gamla driftstillstånd, från en tid då miljöhänsyn inte existerade, för kortsiktig vinstmaximering.
Det kan omöjligt accepteras i dag eftersom all annan miljöfarlig verksamhet måste ta ansvar. När statliga Vattenfall i decennier negligerat lokala behov har vi nu gått samman som norrälvar.se för att få gehör.
Enda möjligheten för vattenkraften att vara en långsiktig del av energiförsörjningen är att ta ansvar för lokalmiljön på varje produktionsplats. Alla områden har rätt till en ekologiskt godtagbar miljö enligt ett flertal konventioner. Senast i november förra året enades världens länder om att följa FN:s ”Sustanibly Development Goal”.
Att offra hela regioner för ett samhällsprojekt som Vattenfall förespråkar hör till samma strukturer som fanns i det forna Sovjetunionen. Låt oss i stället ta ansvar för den glesbygd som bidrar så enormt mycket till staten genom att utforma en modern, kostnadseffektiv och miljöanpassad vattenkraft.
Det bör både bransch, politiker och allmänhet ha som främsta mål.
Vattenkraften ska följa reglerna i vår miljöbalk – det gör den inte i dag.
Birger Schlaug