Det hörs ibland röster som vill återinföra arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatten. Många verkar ha glömt varför dessa skadliga skatter avskaffades.
Arvs- och gåvoskatten drabbade främst generationsskiften i små och medelstora familjeföretag. Generationsskiften kan vara svåra och arvsskatten gjorde dem än svårare. Ofta blev skatten så hög att en del av företaget måste avyttras, vilket medförde att fortlevnaden äventyrades. Detta var anledningen till att beslutet om att avskaffa arvs- och gåvoskatten stöddes av företrädare för samtliga partier i riksdagen.
Arvsskatten var en skatt på redan hårt beskattade besparingar. Dessutom slog den orättvist. De mest förmögna kunde planera bort skatten medan medel- och låginkomsttagare samt företagare tvingades betala. Detsamma gällde, fast i ännu högre utsträckning, för förmögenhetsskatten där vissa tillgångar var helt befriade från beskattning. Skatterna slog inte mot ojämlikheten, utan förstärkte den.
Förmögenhetsskatten dränerade Sverige på investeringskapital och gjorde att många framgångsrika entreprenörer lämnade landet. Den gjorde också att kapital sökte sig till mindre produktiva investeringar som var skattebefriade.
Sammantaget kan man konstatera att arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna var de mest skadliga skatterna för vår ekonomi. Intäkterna var ytterst begränsade samtidigt som de var svåra att hantera både för skattebetalare och för skattemyndigheter. Det var klokt av regeringarna Persson och Reinfeldt att avskaffa dessa skadliga skatter.
I dag har Sverige världens högsta marginalskatt och dubbelt så hög skatt på sparande som omvärlden. Att då återinföra arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatt skapar sämre förutsättningar för nya jobb och ökad tillväxt. Förutsättningarna för resurser till skola, vård och omsorg skulle försämras.
Krister Andersson