Det tydligaste kvittot på att Sverige fortfarande inte är jämställt än är lönegapet. Kvinnors inkomster kommer inte ikapp mäns i någon yrkesgrupp, vilket begränsar kvinnors makt och frihet. Den yttersta konsekvensen av ojämställdheten, är att mäns våld mot kvinnor fortfarande är ett av vår tids stora samhällsproblem.
I morgon, den 25 november, är internationella dagen för avskaffandet av mäns våld mot kvinnor. Det är lika sorgligt varje år att den dagen behövs. Våld kan drabba både män och kvinnor. Men det kvinnor utsätts för är ofta grövre, upprepat våld, av en man de har en nära relation med.
Varje gång vi tillåter strukturer som förminskar kvinnor, som trakasserar eller diskriminerar, varje gång vi ser mellan fingrarna med ett plumpt skämt eller en dålig attityd, bidrar vi till problemet. Vi måste sluta blunda. Vi måste sluta skratta med. Vi är alla ansvariga för att vara bra förebilder.
Nyligen presenterades regeringen jämställdhetsskrivelsen – regeringens framtida jämställdhetspolitik. S-kvinnor välkomnar särskilt satsningarna för att förebygga mäns våld mot kvinnor, för stärkt skydd och stöd för de som utsätts.
Regeringen ska inleda en tioårig strategi. Bland annat vill regeringen införa nya examensbeskrivningar för högskoleutbildningar, så att alla som möter våld i nära relationer i sin yrkesroll har rätt kunskap och utbildning. Det har vi slagits länge för att uppmärksamma behovet av. Äntligen!
Hedersrelaterat våld och förtryck ska också prioriteras. En ny nationell kartläggning ska göras och att en straffskärpning för brott med hedersmotiv ska utredas. Det är livsviktiga insatser.
Men kunskapen måste också omsättas i praktiskt handling. Här är lokalpolitiken oerhört viktig. Det måste finnas en tydlig handlingsplan för varje kommun och inte minst för varje skola.
Förra året uppmärksammade vi S-kvinnor hur stora variationerna är mellan hur kommunerna arbetar. I vissa finns kunskap, stöd, personal och handlingsplaner, i många fler är bristerna talande. Allt för många kvinnojourer kämpar tappert för att rädda liv utan stöd från kommunerna. Än större är bristerna i arbetet mot hedersrelaterat våld och förtryck.
Där är skolan oerhört viktig. Förebyggande arbete med normer och värderingar måste börja tidigt. De möter våra barn och ungdomar varje dag. De ser och kan agera, när någon utsätts för förtryck eller våld, men det kräver både tid, kunskap och resurser.
En enskild lärare kan inte själv lösa den här, kommunerna måste bära ansvaret. Varje skola ska veta vart de kan vända sig för stöd. Det måste finnas en konkret plan och konkreta åtgärder.
Satsningar på bättre sex- och samlevnadsundervisning lyftes också. Undervisningen har varit för splittrad och varierat stort mellan olika skolor. Vi S-kvinnor har länge drivit den här frågan – jämställdhet samlevnad och relationer måste ges större tyng och värde i skolan. Det måste också följas upp lokalt.
Varje steg som tagits mot ett mer jämställt samhälle har tagit tid och kamp, det vet vi S-kvinnor allt för väl. Men det är en livsviktig kamp som vi måste fortsätta ta tillsammans.
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor
Susanne Dufvenberg, ordförande för S-kvinnor i Västerbotten
Varje gång vi ser mellan fingrarna med ett plumpt skämt eller en dålig attityd bidrar vi till problemet.