Brist på utbildad personal hämmar tillväxten

Detta är ett debattinlägg. Det betyder att innehållet är skribentens/skribenternas egen uppfattning.

På en rad företag inom den svenska trä- och möbelindustrin är bristen på medarbetare ett alltid närvarande bekymmer.

Konsekvensen blir att tillväxten hämmas. Utan lämpliga personer att anställa kanske företaget tvingas tacka nej till en viktig stororder. En möjlig expansion uteblir. Vill det sig illa kan en minskning av verksamheten bli nödvändig.

Beräkningar från bransch- och arbetsgivarorganisationen Trä- och möbelföretagen (TMF) visar att branschens ekonomiska bortfall på grund av denna ofrivilliga inbromsning lågt räknat uppgår till en halv miljard kronor årligen.

En dåligt fungerande, otillräcklig eller obefintlig träteknisk utbildning i många delar av landet är huvudförklaringen till detta prekära läge. Västerbotten med 1 600 och Gotland med 300 anställda har ingen träteknisk utbildning.

I de tre länen i Småland, Jönköpings län, Kalmar län och Kronobergs län, med cirka 13 000 anställda i branschen, finns totalt sex gymnasieskolor med träteknisk utbildning. Inom det tidigare Skaraborgs gränser finns 6 000 anställda och en utbildning. Dalarna har 1 500 medarbetare i branschen och en utbildning.

Lösningen är ett djupgående samarbete mellan skolan och näringslivet. Det finns ett gemensamt ansvar för att möta företagens specifika behov.

Lösningen är ett djup-gående samarbete mellan skolan och näringslivet.

Vi använder gärna begreppet samproducerad utbildning.

Ett genomsnittligt år behöver trä- och möbelindustrin i Sverige rekrytera i runda tal 1 000 nya medarbetare. Men med tanke på den intensiva byggverksamheten ligger den siffran för närvarande på ungefär 2 000.

Det ska ställas i relation till att 100 elever om året går ut från gymnasiets trätekniska program och att en del av dem sedan väljer helt andra yrkesinriktningar. För tio–tolv år sedan utbildades cirka 700.

Vuxenutbildningen på det trätekniska området bidrar med mellan 100 och 150 personer per år, men spannet mellan tillgång och efterfrågan är trots det betydande.

Sedan början av 1990-talet har det inte funnits någon tillfredsställande kompetensförsörjning. Nu är det hög tid att balansen återställs. Det är oacceptabelt att erbjuda dåligt motiverade elever yrkesutbildningar som med största sannolikhet aldrig kommer till praktisk användning.

Detta resursslöseri måste upphöra. Kvalificerad yrkesutbildning ska inte användas som en räddningsplanka för ungdomar som saknar intresse för skolan.

De trätekniska utbildningar som långsiktigt lyckats överleva har som gemensam nämnare att de bygger på kvalitet och på kontinuerlig lyhördhet för branschens synpunkter. Ständig samverkan är en huvudingrediens i framgångsreceptet. Det är en samproducerad utbildning som gäller.

Skolan kan inte göra allt. Det kan inte företagen heller. Men tillsammans klarar vi av att utbilda unga människor för en bra framtid i trä- och möbelindustrin med utvecklande jobb som exempelvis maskinsnickare, CNC-operatörer och ytbehandlare.

Henrik Smedmark

utbildningsansvarig på Trä- och möbelföretagen (TMF)

Mer från Åsikter

Artiklar från 14 december 2017

Artiklar från 13 december 2017

Artiklar från 12 december 2017

Artiklar från 11 december 2017

Artiklar från 10 december 2017

Artiklar från 8 december 2017

Artiklar från 7 december 2017

Artiklar från 6 december 2017

Artiklar från 5 december 2017

Artiklar från 4 december 2017

Artiklar från 3 december 2017

Artiklar från 1 december 2017

Artiklar från 30 november 2017

Artiklar från 29 november 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen