Vågar industrin prioritera framtiden?

Detta är en krönika. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Närings- och innovationsminister Mikael Damberg lanserade strategin kring Smart Industri 2016. Den innehåller fyra fokusområden där Industri 4.0 är ett av dem. Målet är att “företag i svensk industri ska vara ledande inom den digitala utvecklingen och i att utnyttja digitaliseringens möjligheter.”

Men vad är då Industri 4.0? Beroende på vem du frågar kommer du att få olika svar. Det mest övergripande är att det handlar om den digitala transformationen av tillverkningsindustrin och dess närliggande sektorer. En slags vision för vad som är möjligt om alla delar av industrin digitaliseras fullt ut.

Visionen innehåller bland annat stora områden som data och algoritmer, internet of things, robotar, simulering och additiv tillverkning. Målet är att industrin ska kunna öka sin produktivitet, vara snabbare och mer flexibel, med ökad kvalitet. För människor ska det här innebära bättre och mer säker arbetsmiljö och dessutom mindre miljöpåverkan genom betydligt bättre resursutnyttjande.

Det finns flera sätt att ta sig an den här utmaningen. Personligen tror jag starkt på att varje företag behöver skapa sin vision av vad Industri 4.0 betyder i deras kontext. På det sättet kan man plocka fram vilka områden som kommer att vara strategiskt viktiga att jobba med för att nå visionen på företagsnivå.

Det finns ett par frågeställningar som man behöver bottna i för att nå den visionen:
Vad är det som företaget ska leverera och till vem? Om man exempelvis är en underleverantör till bilindustrin idag och gör komponenter till växellådor så behöver man fundera på hur utvecklingen med elbilar kommer att påverka marknaden. Hur kan vårt kunnande användas till att leverera komponenter som är nödvändiga i en framtid där elbilar dominerar? Kan vi bygga in sensorer och dataanalys i produkterna? Vilka är våra kunder då?

Hur ska vi leverera detta och på vilka marknader? Kan vi leverera våra produkter som en del i en tjänst med nya affärsmodeller? Kan den “tjänsten” skala globalt? Vilka nya tillverkningsmetoder kan vi använda? Hur kan robotar och uppkopplade maskiner bidra till “operational excellence”?

Vilka nya kompetenser behöver vi på resan? Om vi ska koppla upp våra maskiner och produkter, använda robotar i tillverkningsprocessen, bygga plattformar för dataanalys – vilka nya kompetensområden måste vi bygga upp. Ska vi utbilda vår befintliga personal, rekrytera ny personal eller jobba med nya partners? Kanske alla tre?

Nya partnerskap mellan industri, finansiärer, IT och kreatörer kommer att behövas om vi ska nå fram. Det finns redan spetskompetens inom exempelvis dataanalys, sensorer, datakommunikation, digital transformation, augmented reality och många fler områden i Skellefteå. Vi behöver bara koppla samman detta med framtida behov. Lösningen på det är just visionsarbetet.

Det är ett arbete som varenda industri i Skellefteå bör ta sig tid att göra. Vi har fortfarande chansen att vara någorlunda tidigt ute att skapa nästa generations framgångsrika industriföretag här, men det kommer att kräva ett metodiskt och uthålligt arbete – inte minst av ägare, styrelser och ledningsgrupper. Det är ni som har vision och strategi på er agenda.

Mer från Affärsliv

Artiklar från 27 september 2017

Artiklar från 10 juli 2017

Artiklar från 30 juni 2017

Artiklar från 26 juni 2017

Artiklar från 22 juni 2017

Artiklar från 21 juni 2017

Artiklar från 2 juni 2017

Artiklar från 1 juni 2017

Artiklar från 30 maj 2017

Artiklar från 2 maj 2017

Artiklar från 15 april 2017

Artiklar från 3 april 2017

Artiklar från 16 mars 2017

Artiklar från 6 mars 2017

Artiklar från 2 februari 2017

Artiklar från 30 januari 2017

Artiklar från 29 januari 2017

Artiklar från 27 januari 2017

Artiklar från 1 augusti 2016

Artiklar från 30 juni 2016

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen