– Flexibla alternativ för utbildning som erbjudits tidigare har blivit betydligt färre och högre utbildning har centraliserats sedan 2011, vilket också den parlamentariska landsbygdsutredningens slutbetänkande nyligen pekat på och kritiserat, säger Anders Norberg.
Han konstaterar att universiteten helst vill att studenterna fysiskt ska vara närvarande.
– Det handlar då om rationella skäl, att det är ont om statens studentplatser och att flexibla alternativ anses kosta mera.
Anders fokus ligger främst på hur man ska öka möjligheterna för de som bor i norra Sverige och har långt till universitetsstäderna. I första hand tänker han då på de som vill utbilda sig senare i livet och de som måste uppgradera sin utbildning för att utvecklas i arbetet eller byta arbete.
– Kommuner långt från universitetens campus släpar i utbildningsnivå och har tilltagande problem med kompetensförsörjning för skola, vård och företagande samtidigt som de enkla jobben blir allt färre. Många fler än idag skulle gärna utbilda sig om de bara kunde hantera rums- och tidshinder, säger Anders.
Han menar att utbildning som använder IT kan bli mera flexibel, men att de former som kallas distans-lärande, e-lärande och online-lärande ofta ses som konkurrenter till vanlig campusbaserad undervisning.
– Jag hävdar att de representerar åldrande förståelser av vad IT kan göra i utbildning. Nu integreras IT i allt snabbare takt också i den normala undervisningen.
Den forskningsfråga som Anders Norberg jobbat med är vad denna nya normalitet, som ibland kallas “blended learning”, kan innebära för ökad tillgänglighet till utbildning och hur detta bäst kan förstås för att designa kurser med bra tillgänglighet.
Han håller nu på med en ny studie, tillsammans med sin fru, forskaren och arbetsterapeuten, Eva-Britt Norberg, om hur det fungerar för de cirka 200 studenterna i Skellefteå som varje år pendlar till Umeå och till Luleå för att studera, då andra utbildningsalternativ saknas. De pendlar ofta flera dagar i veckan i flera år där resorna varje dag tar 4-6 timmar.
– De får ofta lägga mer tid i bussen än på att närvara på föreläsningar och seminarier, och det här drabbar också hälsan eftersom tiden sällan räcker till för till exempel motion och familj. Detta är ingen ideal lösning, säger han och inflikar att cirka 85 procent av de studenter som pendlar till studier är kvinnor.
– Jag skulle vilja arbeta med att förbättra villkoren för denna grupp. Ett koncept som jag kallar “kombinerade studiegrupper” tror jag på. Det är en utbildningsprocess, som använder flera platser i kommunikation.
Som det nyttjas idag är "blended learning" en blandning mellan klassrum och online-miljö och mellan muntlig och digital kommunikation med klassrummet som nav. Här finns det enligt Anders Norberg utrymme att experimentera med tid, plats, IT och lärande, mycket mer än vad som görs idag.
Han konstaterar att det finns ett spänningsfält mellan det som alla gör samtidigt i en kurs, det synkrona, och när studenten själv väljer tid och plats föratt studera, det asynkrona.
– Jag använder tid och process som perspektiv för att förstå hur IT kan användas. Vilket blivit mycket uppmärksammat av andra forskare, säger han.
Anders har i sin forskning utformat två kurser där IT användes på nya sätt. En av kurserna hölls på ett lärcentrum och den andra i ett pilotförsök med ny distansutbildning. Anders Norberg konstaterar att tid, plats, teknik och lärande går att kombinera på många sätt för olika syften.
– Men mer forskning och utvecklingsarbete måste givetvis till. Hoppas att någon vill finansiera detta. Alla människors tillgång till samhällets utbildning är en viktig fråga i kunskapssamhället.
Anders Norbergs avhandling heter “From blended learning to learning onlife – ICTs, time and access in higher education”.
