Arkivbild: TT
Vid de fåtal tillfällen Natalia Pinchuk har fått tala med sin man i fängelset, har han sagt att han mår bra. Hon misstänker att han ljuger. Förhållandena i vitryska fängelser är fruktansvärda, med tortyr och övergrepp, och hon förklarar att fängelset försöker bryta ner honom psykiskt.
Natalia Pinchuk är i Sverige för att ta emot priset Årets människorättsförsvarare, som organisationen Civil Rights Defenders har valt att tillägna hennes man, den politiska fången Ales Bialiatski, som sedan 2011 avtjänar ett fyra och ett halvt år långt fängelsestraff. Han är en av Belarus ihärdigaste kritiker av president Aleksander Lukasjenkos regim; redan 1996 grundande han människorättsorganisationen Viasna tillsammans med Tatsiana Revjaka, som även hon har rest till Sverige för att vara med på dagens prisutdelning.
Priset visar att det Ales har gjort inte har varit förgäves, och att hans kamp inte bara är viktig för Belarus, utan för hela världen, säger Revjaka till Liberala Nyhetsbyrån.
Under Lukasjenkos 20 år långa styre har det så gott som alltid funnits politiska fångar. I dag avtjänar elva personer långa fängelsestraff, men det förekommer även att oppositionella fängslas i två, tre veckor, med syfte att avskräcka och markera vem som bestämmer. Det är en underdrift att kalla situationen för alarmerande och tyvärr är spiralen nedåtgående.
Det var mycket som förändrades efter presidentvalet 2010. Regimen slutade att spela human och samtliga åtta oppositionella presidentkandidater sattes i fängelse, berättar den fängslade presidentkandidaten Mykolaj Statkevitjs fru Maryna Adamovitj, under Belarusdagarna, som organisationen Östgruppen arrangerade i veckan.
På senare tid har utvecklingen i Belarus, ofta kallat Europas sista diktatur, hamnat i skuggan av turbulensen i Ryssland och Ukraina. Det kommer troligtvis att ändras när ishockey-VM i Minsk blåser i gång om en månad ett evenemang som är lika viktigt för Lukasjenko, som OS var för Vladimir Putin.
Precis som under vinter-OS är regimens propaganda framför allt riktad mot den inhemska publiken, och eftersom Belarus saknar fria medier är landets befolkning hänvisad till Lukasjenkos officiella bild. Eller som Olga Karatj, som leder den vitryska organisationen Vårt hus, uttryckte saken under Belarusdagarna: Lukasjenko använder VM för sin presidentvalskampanj.
Det betyder dock inte att det som sker i utlandet är oviktigt. Enligt Valiantsin Stefanovitj, kollega till Ales Bialiatski, är utmärkelsen Årets människorättsförsvarare betydelsefull, både för Ales och Viasna. Dels krävs det påtryckningar från omvärlden för att människorättskämpar i Belarus ska kunna skapa en reell förändring. Dels finns det bara en sak som är värre än att vara inlåst och isolerad att vara inlåst, isolerad och bortglömd
Susanne Nyström