FOTO: FREDRIK SANDBERG/TT
Just nu är det många som ringer, du har placerats i kö, väntetiden beräknas till sex minuter …
Hur irriterande är inte det, att behöva sitta och vänta i en telefonkö medan livet snabbt svischar förbi utanför fönstret. Men ta och jämför det med år efter år som försvinner utan att någonting händer. Lite hårddraget är det precis vad som håller på att ske nu sedan Region Västerbottens styrelse godkänt länstransportplanen för 2014–2025. Många för Skellefteås del viktiga projekt har flyttats framåt i tid. Uppmaningen från majoriteten i Region Västerbotten till Skellefteborna blir därför: tack för att du väntar, just nu är det väldigt många som vill ha pengar till infrastruktursatsningar, du har placerats i kö, väntetiden beräknas till flera år …
– Jag förstår inte hur Socialdemokraterna i Skellefteå kan försvara ett beslut som så tydligt missgynnar kommunen. Det sa Daniel Öhgren, gruppledare för Centerpartiet i Skellefteå, och ende företrädare i regionstyrelsen för den borgerliga alliansen i Skellefteå, till Norran i lördags.
Daniel Öhgren är säkerligen inte ensam om att undra – och förundras. Så här ser fördelningen ut för de fyra kommande åren vad gäller de namngivna projekten. 2014: Av 51,1 miljoner kronor satsas 45,1 i Umeå och sex i Skellefteå. 2015: Av 53,9 miljoner satsas allt i Umeå. 2016: Av 53,2 miljoner satsas 47,7 i Umeå (inklusive väg 363, pendlingsstråket Vindeln–Umeå) och 5,5 i Nordmaling (industrispår i Rundvik). 2017: Av 54 miljoner satsas 44,2 på väg 363 och resten på Inlandsbanan. Av 212,2 miljoner kronor satsas alltså 190,9 i Umeå (inklusive väg 363) – resten får Skellefteå, Nordmaling och Inlandsbanan dela på.
Därmed hamnar medfinansieringen av ett resecentrum i Skellefteå på 2018, etapp tre på Skelleftehamnsleden på 2018–20 och etapp fyra på 2021–22. I sammanhanget ska nämnas att Skelleftehamnsleden tillhör en av landets hundra farligaste vägsträckor. Redan 2004 ville Länsstyrelsen prioritera den, det ville man även i yttranden över länstransportplanen 2009 och 2013 – Region Västerbotten valde att inte lyssna.
Förutom fördelningen av pengarna finns det annat man kan ha synpunkter på. Varför är det inte regionfullmäktige som godkänner länstransportplanen? En så stor och viktig fråga borde inte beslutas utan en offentlig debatt. Daniel Öhgren frågade, men fick inget bra svar. Det innebär att utsedda (inte valda) politiker sitter i ett slutet sammanträdesrum och ger Umeå 190 av 212 miljoner kronor till infrastruktur. Är det så konstigt att förtroendet för Region Västerbotten är så lågt bland allmänheten i den norra länsdelen?
