Tisdag kväll: en märklig diskussion uppstår kring Luleå Hockeys Per Ledin och Skellefteå AIK:s Bud Holloways möten i Coop Arena: crosscheckningen som Ledin slipper utvisning för, Ulf Wikegårds viftande händer och sågning av Ledin, samma Ledins ilska över att han menade att Holloway filmade vid ett annat tillfälle.
De flesta kör fair play
Vilket som: ishockeyn på elitnivå i Sverige är lyckligt befriad från regelbundna försök att lura till sig fördelar och utvisningar. De allra flesta ute på isen är koncentrerade på fair play.
Men visst måste domarna se upp. Läs denna närmast barnförbjudna lista – man vill ju inte att de yngre ska ta efter – över knep och knåp som vaksamma domare ska försöka beivra.
Tekningar:
Låsta klubbor, tekaren vrider kroppen kraftigt och får med sig med motståndare och pucken, använder skridskorna och sparkar pucken.
Bakom ryggen:
Spelet har vänt, två spelare bli kvar i zonen, allt har lugnat ned sig – då kommer ett kraftigt rapp mot baksidan av benet. Farligt, fegt och i värsta fall utom synhåll för domarna.
Nypa fast klubba:
Spelaren känner en klubba under armen – och klubban nyps fast och hakningen förstärks. I den bästa av världar med rätt placerade domare är det dels hakning, dels ”holding the stick”.
Målvakten:
Denne ska skyddas från angrepp, spelare ska väja undan och inte fullfölja rakt in med full kraft bara för att det är kamp om pucken. Men en målvakt som förstärker första bästa, lindriga närkontakt avslöjas obönhörligen av tv-kamerorna.
Utrustningen:
I princip förekommer det inte längre på elitnivå att lagen begär mätning av utrustning. Inte ens i slutminuterna när man jagar en utvisning, vilket var rätt vanligt för 10-15 år sedan. Men för stora målvaktsskydd, för kraftig vinkel på klubblad, brist på galler, visir, tand– eller halsskydd, otillåtna målvaktsmasker för ungdomsspelare – det finns saker för en domare att hålla reda på.
Lite gott och blandat:
Spelare som lurar till sig assistpoäng fastän de var långt ifrån pucken när målet gjordes, hur en spelare kan förstärka lätta angrepp mot ryggen, hur man skriker från båset och sedan snabbt sätter sig ned så att domaren inte ser vem som skrek, att man snabbt lämnar området efter ett bråk så att domaren ska ”tappa bort” spelaren.
Tja, håll med om att det finns ett och annat som en ishockeydomare ska hålla reda på, och som kanske en vanlig hockeysupporter inte tänker på.
EFTER SLUTSIGNALEN...
Visst har ni noterat hur många spelare blivit mycket skickliga på att jobba lågt mot motståndarens klubba under handskhöjd, slå undan pucken – och undvika utvisning för slashing och hakning. Ingen utvisning, motståndaren tappar pucken. Kan det bli bättre?