FOTO: DAN HANSSON/SVD/TT NYHETSBYRÅN
Dagarna efter Sveriges första regionala folkomröstning, den om sjukvården i Västerbotten, och hur den ska organiseras, finns det all anledning att fundera, analysera och dra några slutsatser.
De som menar att folkomröstningar i vissa fall kan få lågt valdeltagande, till exempel när det gäller komplicerade frågor, fick rätt. Ett valdeltagande strax under 30 procent imponerar inte. Landstingsrådet Peter Olofsson (S) var mycket rak inför omröstningen: ”Vi vill ha ett valdeltagande över 50 procent för att ta hänsyn till resultatet”. Man kan förstå honom och säga så här: av de nästan tre av tio länsbor som röstade var det nästan nio av tio som ville ha kvar akutvårdsplatserna i Dorotea och ambulansen i Åsele. Det är ingen alltför kvalificerad gissning att tro att flertalet av dem som låg hemma på soffan hade röstat med Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Drivkraften att rösta mot är betydligt större än att rösta med.
Så när gruppledarna för de fyra allianspartierna i ett pressmeddelande pratar om ett ”mycket kraftfullt underkännande” och en ”missnöjesmarkering gentemot de styrande och ansvariga partierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet” så tar de nog i lite väl mycket. Eventuella förhoppningar om stora framgångar i nästa års landstingsval bör också tonas ner. Västerbottningar lär inte byta politiskt block en masse, är det något parti som vinner på de av S och MP genomförda besparingarna så är det sannolikt Vänsterpartiet.
Vad som nu kommer att hända? Någon omprövning av landstingsmajoritetens sjukvårdspolitik lär det inte bli. För det kommer Socialdemokraterna och Miljöpartiet att klandras i parti och minut. Den borgerliga alliansen kommer inte att missa chansen att konstatera att S och MP inte bryr sig ett endaste dugg om folkets vilja. En redan polariserad landstingspolitik kommer att polariseras ytterligare några snäpp.
Vad som mer kommer att hända? Risken är att den mentala klyftan mellan ett förhållandevis välmående kustland och ett förhållandevis kargt inland kommer att öka. Ett resonemang som författaren Po Tidholm också har varit inne på: ”Man kan tänka sig en situation där inlandsbefolkningen går man ur huse och röstar och kustbefolkningen skiter i att rösta. Sedan struntar kusten i att inlandsbefolkningen har gått man ur huse och röstat ja. Det kommer bara att skapa en enorm bitterhet och en jätteklyfta. Det kommer att bli fasansfullt.” (P4 Västerbotten, 2013-09-04)
Allt som allt är risken stor att ett starkt lokalt engagemang inte kommer att få någon konkret betydelse. För när kustborna struntade i att rösta räckte inte inlandsbornas röster till för att få valet ”legitimt”. Ett förhållande som knappast lär bidra till ökad förståelse västerbottningar emellan.
