Gruvpolitiken har äntligen börjat diskuteras på allvar i såväl tv, radio som i andra sammanhang. Konflikten mellan demonstranter och polis i Kallak, i Jokkmokks kommun, pyr och fler partiledare tar upp den brandfackla som Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt kastade in i gruvdebatten när han höll sitt sommartal härom veckan.
Samtidigt finns det beslutsfattare som viftar bort relevant kritik. Ett exempel är Jessica Polfjärd, Moderat riksdagsledamot, som i tisdagens Aktuelltsändning framställde det som om kritikerna inte förstod gruvnäringens betydelse för svensk ekonomi. Ingen kritiker av den nuvarande gruvpolitiken vill ”stänga Norrland”, för att låna Polfjärds uttryck.
Vad frågan kokar ner till är att det finns en obalans som skapar problem; gruvbolagens intressen sätts ständigt främst, mineralskatten är närmast obefintlig, prospekteringstillstånd ges generöst. Sverige är, skattemässigt, världens mest förmånliga land för gruvbolagen. Även med Vänsterpartiets förslag på en höjning av mineralavgiften till 10 procent skulle Sverige fortsatt vara ett av de mer förmånliga länderna att verka i.
Om mer pengar gick tillbaks till de samhällen där gruvbolagen verkar vore det en sak. Men det finns alarmerande många exempel på när bolagen har tillåtits smita från sitt ansvar när natur och mark lämnas med skador. Regelverket haltar och de orättvisor som uppstår reagerar människor med rätta på.
Det vore bra om regeringen, och även S-ledaren Stefan Löfven som hittills har legat lågt i frågan, medgav att det behövs förändringar. Där är vi ännu inte.
Så sent som i förra veckan godkände regeringen tre bearbetningskoncessioner för den planerade Rönnbäcksgruvan i Storumans kommun. Gruvbolaget IGE Resources, som för övrigt befinner sig i ekonomisk kris, gläds åt regeringens ja. ”Det är helt klart ett steg framåt mot våra planer på en gruva i Rönnbäcken”, säger bolagets styrelseordförande Stefan Persson till Västerbottensnytt. Protesterna från Vapsten sameby får, som väntat, inget gehör. Mönstret är välbekant.
Från näringsdepartementet framhålls det att den nya mineralstrategin är på gång. Att strategin erkänner de intressekonflikter som finns är positivt, men som näringsminister Annie Lööf (C) själv säger är skarpa lagförslag inte att vänta.
Det är synd, förr eller senare kommer det att behövas rejäla åtgärder om politiken menar allvar med att värna miljö och samhällen i landets nordliga delar. Och kan norrmännen ta betalt för sin olja, finns det inget skäl för oss att fortsätta att bjuda på naturtillgångar.
