FOTO: KARIN MALMHAV/SCANPIX
För lite mer än 20 år sedan startade de första fristående skolorna i Sverige. Barnsjukdomarna har varit många, delar av den kritik som riktats mot reformen har varit befogad, annan har inte varit det. Dock bottnar de flesta problem i att politiken inte varit tillräckligt lyhörd, regelverket har helt enkelt inte hängt med. Efter många års uppgång minskar nu för första gången andelen nybörjarelever i fristående gymnasieskolor. Att fristående gymnasieskolor tappat mark bland nybörjarelever innebär dock inte att de minskar sin andel totalt sett när man räknar alla årskurser.
När utbildningsföretaget JB Education (tidigare John Bauer) gick i konkurs berördes tusentals elever, bland annat i Skellefteå. Tanken var att de flesta skolorna skulle säljas och få nya huvudmän. De flesta skolorna har också sålts, i början av juni hade tolv intressenter ansökt om att få ta över 30 av de 36 skolorna, i Skellefteå Stenstansgymnasiet, och ungdomarna som hade blivit antagna till JB-programmen erbjöds att gå där. Nu väntar skolor på klartecken från Skolinspektionen. Samtidigt som intagningen till gymnasieskolan pågår.
Det är nu som de verkliga problemen börjar, allt blev nämligen inte som det var tänkt från början. För hur handskas gymnasieintagningen i länet med ansökningar till en skola som ännu inte är godkänd, som väntar på besked från Skolinspektionen. Man valde att anse att skolan inte existerar. Alla val till program på JB i Skellefteå stryks. Det kunde Norran berätta om i lördags.
Gymnasieintagningen i Västerbotten har säkerligen tänkt igenom det här både en och två gånger. Maria Höglund som jobbar med intagningarna erkänner att situationen är ovanlig, men att man agerat utifrån elevernas bästa. Vad som däremot är märkligt är att det inte förekommit några kontakter mellan Stenstansgymnasiet och gymnasieintagningen. Kjell Linde, grundare av friskolan, är upprörd över det brev som gymnasieintagningen skickat ut där de berättar att det inte blir några antagningar till program på JB i Skellefteå. Maria Höglund urskuldar sig och säger: ”De har heller inte varit i kontakt med oss.”
Stenstansgymnasiet och gymnasieintagningen träter om vem som skulle ha gjort vad och när. Samtidigt träter de politiska partierna om friskolans framtid. En sak är i varje fall helt klar: friskolornas tid av mer eller mindre oinskränkt frihet är över. Enligt sexpartiuppgörelsen om friskolorna väntar hårdare kontroll och större offentlig insyn. Och det är inte bara bra, det är välbehövligt och dessutom nödvändigt. Alltför mycket politiskt käbbel har ägnats driftformer och vinster när det egentligen borde ha handlat om det verkligt väsentliga: kvaliteten på undervisningen.
