Den nya sexkilometerregeln innebär att varje enskild gymnasieelev granskas inför skolstarten kring beslutet om eleven ska få busskort eller inte. Tidigare kunde ett helt område med ungefär lika långt till skolan få ett kollektivt beslut om fria bussresor från Skellefteå kommun, men så är inte fallet längre. Gränserna är dragna längs gator och vägar, vilket gör att elever som bor grannar kan få helt olika förutsättningar. Föräldrar som klagar på detta får alltid samma svar –”någon gräns måste vi sätta”, vilket är helt ohållbart.
Själv har jag 5 995 meter till skolan och ni kan ju tänka er frustationen över att min granne i radhuset glatt sätter sig på bussen varje morgon utan att behöva oroa sig över vad det kostar. Systemet skapar orättvisor i området där många boende redan har det tuff ekonomiskt.
Ungefär 20 procent av alla elever får inte gratis busskort. Det leder till att föräldrar tvingas skjutsa barnen till skolan om det har möjlighet eller betala busskort till sina barn.
Tänk på de ungdomar som måste avstå från aktiviteter på fritiden för att de är tvungna att lägga sina pengar på bussresor. Ett busskort kostar 1 550 per månad, om man måste byta buss i centrum, vilket de flesta elever gör. Det är en summa som är oacceptabel med tanke på att studiebidraget. Det här problemet måste lösas!
Skälet till varför jag tycker systemet inte håller är att skolan lastar över kostnaden för resorna på familjerna. Det ökar dessutom biltrafiken, vilket är ett problem för miljön.
De som beslutar kring busskorten lägger ingen vikt kring elevens ekonomiska förutsättningar hemma. Det finns även risk för att elever känner att de måste välja skola efter var den är placerad, vilket är bekymmersamt.
Frida Lundström
EK 2, Anderstorpsskolan