I dag är det stora pigflyttardagen

I början av 1900-talet bytte man ut sina pigor varje år. Den person som varit anställd hos en husbonde skulle då byta plats. Pigorna fick en ny arbetsplats tilldelad.

- Då var det bara att plocka ihop sina grejor i ett knyte och fara till en ny bonde, berättar Gun Stenberg.

Då jag började första klass i skolan i Fårträsk presenterade min lärarinna Irene Bäckman sig med orden: ”Jag är född på stora pigflyttardagen, den 24 oktober. ”

Att vara piga var ett vanligt yrke, flickorna fick tidigt gå ut och tjäna hos bönderna. Det var inte ovanligt att flickorna redan som 12-13 åringar, och ibland ännu tidigare, blev pigor.

Att ha piga var mycket vanligt hos bönderna. Ju större gård ju fler pigor och drängar. En piga fick arbeta med allt i hemmet, sköta barn, laga mat, ta hand om kreaturen, hjälpa till i slåttern och arbetstiderna räckte från tidig morgon till sena kvällen. Och inkomsten varierade. Betalningen kunde bestå i klänningstyger eller skor. Kontanter var inte helt självklart.

- Det hände ofta att pigorna hittade sin livspartner i byn eller föll för någon dräng på gården och bildade eget så småningom, säger Gun Stenberg från Fårträsk.

Pigflyttardagen, förklarar Gun, var en gammal ordning. När hösten var här, då det var slaktat och tröskat, då skördearbetet var klart, blev arbetet mindre och pigorna fick möjlighet att byta plats.

Valde de själva sina arbetsgivare?

- Nej då, man sände bud efter pigor, det blev den som behövde hjälp som fick bli nya arbetsgivaren. Pigarbetet har funnits fram till 70-talet och kanske längre, men arbetsförhållandena och benämningarna har ju ändrades allt eftersom, säger Gun.