Kvinnliga partiledare möter en tuff verklighet. Fråga Maria Leissner, Maud Olofsson, Mona Sahlin och Gudrun Schyman, de vet. Hur deras tid som partiledare sett ut om de vore män går det bara att spekulera i. Trots att Sverige är ett av världens mest jämställda länder är det fortfarande utifrån en ofta stereotyp manlighet som politiker och makthavare bedöms.
Så nu när väljarstödet för Centerpartiet fortsätter att minska, och är det lägsta på fyra år, 4,3 procent enligt den sammanställning av de största opinionsundersökningarna för september månad som SR Ekot och Novus gjort, är det främst Annie Lööf som kritiseras, trots att partiets stora problem är partiet självt. När Dag Gustavsson, ledarskribent på centerpartistiska Norra Skåne i Hässleholm, konstaterar att Annie Lööf är ”lite entonig” och att det är ”svårt att veta vad hon verkligen brinner för” bör det främst ses som ett utslag av att hon leder ett parti som lider av bristande identitet och saknar tydlig politisk profil. Det forna landsbygdspartiet har varken hittat någon ny identitet eller några nya väljare.
När Annie Lööf för drygt ett år sedan valdes till partiets yngsta ordförande var uppdraget väldigt tydligt: fixa nya väljare, fräls att parti i kris. Ur det perspektivet har hon misslyckats, men är det hennes fel?
Kvinnliga partiledare möter en tuff verklighet, på senare tid har det riktats en hel del kritik mot Annie Lööf: hennes kompetens, förmåga att uttrycka sig, några gånger har fokus hamnat på utseende och klädsel i stället för på vad det borde hamna på, de politiska sakfrågorna. Mycket bättre blev det inte efter utsvävningarna på Tillväxtverket och Vinnova, två myndigheter som ligger under Annie Lööfs näringsdepartement. Det spekuleras redan i hur länge hon kommer att kunna sitta kvar. Partiet väntar fortfarande på ett lyft i väljarstödet.
Ett annat parti som också väntar på ett lyft i väljarstödet, som också har en ny partiledare, som också hade ett väldigt tydligt uppdrag, fixa nya väljare, fräls ett parti i kris, är Vänsterpartiet. Det är svårt att inte dra paralleller mellan Annie Lööf och Jonas Sjöstedt även om jämförelsen inte i alla delar kan bli relevant. För medan Annie Lööf ifrågasätts både intern och externt är det oerhört få kritiska röster som riktas mot Jonas Sjöstedt. Väldigt få diskuterar hur han klär sig, hans utseende. Ändå är likheterna slående.
Annie Lööf är en lite udda figur i svensk toppolitik. Det är som sådan man lider lite extra om man är kvinna och därtill leder ett parti i motvind. Men Annie Lööf är rätt kvinna för Centern, men för att hon ska kunna vara det utåt krävs att partiet rättar till sina grundläggande problem, bristen på identitet och avsaknaden av en tydlig politisk profil. Annars är risken stor att det blir partiet och inte Annie Lööf som tvingas avgå i samband med valet 2014.
Rapportera fel






