Välkommen tillbaka

Sunnanå är tillbaka där de hör hemma, i allsvenskan. Stort grattis förresten. Lag som Assi, Bollstanäs, Vasalund och Gustafs är snart ett minne blott, nu väntar Malmö, Tyresö, Linköping och Umeå IK, Hagsätra IP, Morbyvallen och Ljungbergsplanen byts ut mot Malmö IP, Valhalla i Göteborg och Behrn Arena i Örebro.

Att avancera i seriesystemet ställer inte bara stora krav på föreningen som sådan – resorna, spelartruppen, allt blir dyrare. Svensk elitidrott ställer även krav på kommunerna som ägare av de flesta idrottsarenorna – krav som ofta är förenade med stora kostnader.

Att planen ska hålla måttet, och måtten, är det ingen som ifrågasätter, att målställningarna ska se ut på ett visst sätt är heller inte svårt att acceptera. Att det ska finnas spelarbänkar, omklädningsrum, sjukvårdsrum, fungerande nödutgångar, sanitetsanläggningar, rum för presskonferenser med mera är ju självklarheter. Det är inte det som är problemet. Problemet är i stället den fantasivärld som Svenska fotbollsförbundet tycks leva i, där den yttersta konsekvensen kan bli att man mer eller mindre tvingar kommuner att dra ner på vård, skola och omsorg för att ha råd att bygga om arenorna efter elitidrottens krav. För här handlar det inte om önskemål, här handlar det om krav.

Svenska fotbollsförbundet har presenterat nya arenakrav för svensk elitfotboll, herrar och damer, som ska gälla från och med 2014. För Sunnanås och Skellefteå kommuns del innebär detta bland annat minst 1 000 sittplatser under tak, 20 vip-stolar placerade så nära mittlinjen som möjligt och en hel del annat. Allt är reglerat i minsta detalj: från hur stark belysningen ska vara till hur sittplatserna ska vara utformade och hur många toaletter som ska finnas. Och om kommunerna inte lever upp till kraven kan fotbollsförbundet som en sista åtgärd underkänna arenan för spel. Då är det tack och godnatt.

Den stora frågan är vem som ska betala, när ingen vill betala. Om kommunerna investerar i idrottsanläggningar borde ju planhyran höjas, precis som hyran höjs när fastighetsägaren renoverar lägenheten. Men då drabbas föreningarna. Redan i dag har åtskilliga klubbar, även i de högre divisionerna, problem med att få debet och kredit att gå ihop. En kraftigt höjd planhyra skulle kunna betyda minskad elitsatsning, chockhöjda biljettpriser eller att man tvingas dra ner på ungdomsverksamheten. Det är ingenting som fotbollsrörelsen vinner på, det är ingenting någon idrottsrörelse vinner på. Och dessutom ska inte skattepengar gå till vip-stolar, hospitality-ytor, det vill säga serveringar, vip-områden, mötesplatser och liknande. Skattepengar ska gå till helt andra saker. Det måste fotbollsförbundet inse.