Nya vägar till nya vägar

I förra veckan blev det klart: när Skellefteå får en ny E 4-dragning är kommunen med och betalar. I dagens penningvärde handlar det om 270 miljoner kronor, eller 30 procent av kostnaden. Men egentligen blir det dyrare än så eftersom Skellefteåpaketet även innehåller en ny Centrumbro och satsningar på gående, cyklister och kollektivtrafiken. Skellefteå är dock långt ifrån ensamt om att öppna börsen. Det har blivit allt vanligare att kommuner är med och delfinansierar statliga väg- och järnvägssatsningar.

Vilket man naturligtvis kan ha synpunkter på. Det har också Riksrevisionen haft. I en kritisk rapport, skriven vintern 2011, konstaterades att delfinansiering ”riskerar ge ineffektivitet med skattemedel, att de mest samhällsnyttiga projekten inte blir av och att de som förverkligas fördyras”. Men Trafikverket sparkade bakut och tyckte att medfinansieringen fungerar.

På plussidan finns bland annat att kommunernas medfinansiering ökar antalet möjliga projekt, det har gett Trafikverket 65 miljarder kronor extra under innevarande planperiod 2010–2021, på minussidan en möjlighet för rika kommuner och regioner att kan ”köpa” sig före i kön. Den regionala obalansen riskerar därmed att accentueras.

Sverige är i skriande behov av investeringar i och underhåll av vägar och järnvägar. Samtidigt vill alla kommuner vara attraktiva, växa, kunna bidra till att det skapas nya arbetstillfällen, kanske är det här priset de tvingas betala. Vissa gör det mer motvilligt än andra.

Med positivismens glasögon kan man konstatera att regeringen torde vara nöjd, man kan lägga pengar på annat än infrastruktur, att Trafikverket torde vara nöjt, man kan genomföra fler projekt, och att kommunerna torde vara nöjda, viktiga infrastrukturprojekt kan påskyndas. Baksidan är en befogad oro över vart utvecklingen kan leda, det finns kommunföreträdare som upplevt att de hamnat i något av en utpressningssituation, där insatsen har varit pengar i utbyte mot att projektet hamnat i planen, att kommuner och regioner – med ansvar för vård, skola och omsorg – måste betala tillbaka pengar till staten så att viktiga väg- och järnvägsbyggen kan bli av.

Socialdemokraterna i Skellefteå har öppnat börsen. På gott och på ont. Beslutet var säkerligen inte lätt, ideologiskt sett, för medfinansieringen fungerar ungefär som en sjukvårdsförsäkring, att den som betalar går före i kön, vilket inte brukar uppskattas inom S-leden. Men med alla plus och minus på plats har slutsatsen ändå blivit att den kommunala nyttan varit större än insatsen, att investeringen stärker kommunen, ökar attraktiviteten och att man stödjer det lokala näringslivets möjligheter. Så trots alla brasklappar och invändningar gjorde nog kommunen rätt, alternativet var att riskera att bli ”sittande med Svarte Petter” ännu en gång. Skellefteå borde visa initiativkraft lite oftare.