Mycket mer än vinsterna

Vinsterna inom välfärden splittrar socialdemokratin. LO och många partimedlemmar vill ha ett vinsttak, eller helt förbjuda vinster. Andra tycker som S-ledaren Stefan Löfven att det räcker med att varje verksamhet som drivs i privat regi redovisar sin ekonomi på ett tydligt sätt och att det ställs hårdare krav på kvalitet. Insyn och krav är alltså det som ska sätta stopp för avarterna. Därmed har pragmatikern Löfven lagt sig någonstans mellan vänsterfalangen inom partiet, som vill ha ett vinsttak eller -förbud, och alliansregeringen, som tycks tycka att det mesta är bra som det är. Förslag som låter vettiga i teorin, hur det kommer att fungera i praktiken är en helt annan sak.

Förresten, visst är det märkligt att vänsterfalangen i svensk politik, och delar av fackföreningsrörelsen, helt glömmer jämställdhetsperspektivet i debatten kring vad våra skattepengar ska gå till. Ingen protesterar när kommunen X handlar upp ett vägbygge av det privata entreprenadföretaget Y. I en manligt dominerad sektor verkar det vara helt okej att aktieägarna blir rika med hjälp av skattepengar. I den kvinnligt dominerade vård- och omsorgssektorn låter det annorlunda. Där ska det införas vinsttak, där ska vinster förbjudas, där ska de privata alternativen förbjudas. Sak samma med mansdominerade rot-avdrag kontra kvinnodominerade rut-avdrag. Vinstdiskussionen tycks bara gälla kvinnodominerade yrken.

Förmodligen är det inte jämställdhetsperspektivet som ligger bakom Stefan Löfvens ställningstagande. Som den pragmatiker han är inser han vilka problem partiet ställts inför om det blivit tvunget att försöka förklara för föräldrarna till de närmare 200 000 eleverna i friskolorna, och de mer än 50 000 äldre som har omsorg i privat regi, att de inte klarar av att välja vad som är bäst för dem själva utan att det ska partiet med stort P (eller S i det här fallet) göra. Det hade gått i Nordkorea och i några andra länder till – men inte i Sverige.

Men bortom alla diskussioner om orimliga vinstuttag, eller inte, om det är privata eller offentliga utförare som ger mest och bäst vård och skola för pengarna, de senaste forskningsrönen har inte kunnat påvisa någon större skillnad, döljer sig en strid, kanske till och med en maktkamp, både inom socialdemokratin och mellan LO och S. Stefan Löfven har valt väg, han har valt att inte lyssna på den högljudda opinionen inom partiet och inom LO som vill förbjuda eller begränsa vinsterna inom välfärden. Och det gör han rätt i eftersom sådana i praktiken varit alltför lätt att kringgå. Branschen behöver ett striktare regelverk, ja, absolut, men att förbjuda och/eller begränsa är fel väg att gå.

Nu är den stora frågan om medlemmarna kommer att köra över partiledningen och sin nyvalde ordförande på kongressen nästa år. Och vad som händer då. Det här är en strid Stefan Löfven knappast har råd att förlora om han ska kunna behålla sin trovärdighet som partiledare.