Debatten behöver bli vassare

Under söndagskvällen hölls höstens första partiledardebatt i SVT:s Agenda. Den bjöd inte på någon större dramatik. Visst brände det till i ett par replikskiften, men det mesta av innehållet i debatten var inte så svårt att förespå. Politikens innehåll har satts på undantag under den innevarande mandatperioden.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) valde att hålla en tämligen låg profil under debatten. Det kan ha flera orsaker, men man kan ändå hoppas att han medvetet väljer att ta ett steg tillbaka för att släppa fram de andra partiledarna inom alliansen, som alltför länge hamnat i skuggan av Reinfeldt. Det har bidragit till att det tidigare så välsmorda alliansmaskineriet har börjat gnissla alltmer, vilket C-ledaren Annie Lööf bekräftade under sitt tal i Almedalen i somras.

Lööf fick mycket talartid under söndagens debatt. Men hon lyckades inte få fram så många konkreta budskap. Det bådar inte gott för Centern som ligger farligt nära riksdagens fyraprocentsspärr.

Det gör även KD, som gått på tomgång efter förra höstens interna maktstrid. Men nu tycks åtminstone Göran Hägglund ha hittat tillbaka till sin gamla form, som en både vass och rolig debattör. Om det är tillräckligt för att övertyga väljarna återstår att se. Under söndagen överglänstes Hägglund dock av FP-ledaren Jan Björklund, som bidrog till några av de skarpaste replikskiftena. Det är tydligt att han gillar mothugg och det fick han. Men framförallt fick han visa att han kan debattera fler frågor än skolan.

S-ledaren Stefan Löfven valde att skärpa tonen mot alliansen. Men än har han inte den styrka som en egen trovärdig politik ger. Fortfarande saknar han svar på tal i flera viktiga frågor, som vinster i välfärden. Under debatten lovade visserligen Löfven att han skulle ge ett efterlängtat besked i denna fråga senare i höst. Men partiets slutliga ståndpunkt kan man först få efter att partikongressen fattat ett beslut. Vinstfrågan blir därmed Löfvens första egentliga interna styrkeprov.

Miljöpartiets språkrör Åsa Romson, har vuxit som debattör och tillhörde dem som lyckades allra bäst under debatten. Även om hon var mer vänligt inställd till S stängde hon inte dörren till alliansen. Spelar MP sina kort rätt kan partiet mycket väl få en eller flera ministerposter efter valet 2014, oavsett om det är alliansen eller S som vinner valet.

Detsamma kan man inte säga om riksdagens två ytterpartier. Sverigedemokraterna försöker visserligen framstå som ett parti bland andra, men det är det inte. SD kommer inte ifrån sina främlingsfientliga rötter. Inte heller Vänsterpartiet lyckas nå fram med sin politik. Partiet står dessutom för långt från S och MP. Något rödgrönt samarbete kan V därför inte hoppas på ännu en gång.

Emma Wange