Print Rapportera felRapportera fel Dela på Facebook

Tillmans strävar mot stjärnorna

Från klubbkids på ecstacy till stjärnorna ovanför oss. Fotografen Wolfgang Tillmans låter sig inte ringas in av motiv eller genrer. Driften att definiera var gränsen mellan jaget och världen går leder honom vidare.(TT Spektra)

Han ser varje bild som ett experiment. Vågspelet är lika stort oavsett om han manipulerar med ljus för att skapa en artificiell ”flytande” yta, eller gör en porträttfotografering.

- Porträtten är förmodligen hjärtslagen i mitt liv som fotograf. Det är något som man aldrig kan vara säker på att man bemästrar. Varje porträtt är en ny förhandling mellan dig och den du fotograferar, säger han i en paus i hängningen av en stor utställning på Moderna museet.

Ofta kopierad

Det var med porträtten av sina vänner han slog igenom. Bilderna av svettiga och höga klubbkids på dansgolvet, en sexuellt mångtydig skildring av en ny subkultur, blev snabbt stilbildande. De publicerades ursprungligen i tidningar som i-D och Interview och Tillmans stil kopierades snabbt av mode- och reklamfotografer som såg en säljpotential i det ungdomliga, ömsint råa uttrycket.

- Jag har ofta blivit tillfrågad om jag vill göra reklambilder, men för mig verkar det inte vettigt att låsa mina intressen hos ett bolag. Det har varit viktigt att separera de delarna. Och uppriktigt sagt känns det inte som om någon riktigt har lyckats med att kopiera mig, säger han och ler brett.

Utställningen i Sverige är en av de största han gjort. Den rymmer bilder från hela hans 25 år långa karriär. Från de första kopiorna gjorda i en vanlig kopiator till de senaste fotografierna tagna med en ny digital kamera, som registrerar detaljer omöjliga för det mänskliga ögat att uppfatta.

Död pixel

Tekniken är viktig, men får aldrig ta över handen. Tvärtom är Wolfgang Tillmans nöjd med att även den digitala kameran har brister. Han visar på en bild av en stjärnhimmel tagen med den nya kameran. Skärpan är fantastisk, både mark och stjärnor syns med kristallklar tydlighet. Men alla stjärnor har inte samma form, några av dem flyter ut och blir suddiga i kanterna.

- Det är inte säkert att det här är en stjärna, det kan lika gärna var en död pixel i kameran. Jag gillar att den har fel och förvrängningar. Jag använder inte kameran för att ta den bästa bilden, utan för att göra nya bilder.

Fel och misstag ingår i den kreativa processen. Under arbetet med de många abstrakta bilder som ingår i utställningen har han medvetet försökt använda sig av element han själv inte kunnat kontrollera. Kemikalier vars hållbarhetstid gått ut för länge sedan, maskiner som skrapar papperet.

- Om du verbalt kan beskriva exakt vad du ska göra och sedan gör det då är resultatet ju bara en illustration av den idén. Bara om slump och kontroll kombineras kan något nytt uppstå.

Vill tydliggöra

Det är uppenbart att utställningen på Moderna betyder mycket för Wolfgang Tillmans. Här vill han göra sitt arbete tydligare för publiken – liksom för sig själv. För första gången inkluderar han en liten serie självporträtt och inleder rundturen med att presentera sin första kärlek: astronomin.

Bilderna på stjärnor och planeter är essentiella om man ska förstå hans ingång till konsten.

- På sätt och vis är hela mitt verk ett försök att lokalisera mig själv i min omgivning och i den här världen. Att förstå vem jag är, var jag slutar och var världen börjar.

Publicerad 2012-10-04