Nytänk i kamp om talanger

Före 2007 var det i stort sett omöjligt att flytta till Sverige för att arbeta. Sedan dess har Sverige ett av västvärldens öppnaste system för arbetskraftsinvandring. Men vi har fortfarande mycket kvar att göra för att ta till vara potentialen hos alla de som har kommit eller vill komma till Sverige. Det var budskapet på en tvådagarskonferens om migration och social rörlighet som Bertil Ohlin-institutet och European Liberal Forum förra veckan anordnade på Börshuset i Malmö.

För det första behöver regelverket ses över i vissa delar. Efter examen har utomeuropeiska studenter till exempel tre månader på sig att söka jobb i Sverige. Det är en kort tid att söka jobb på, i synnerhet när personalavdelningarna går på lågfart under sommaren. En utredning har föreslagit att tiden ska förlängas till sex månader, och migrationsminister Tobias Billström (M) bekräftade i sitt anförande att den frågan utreds på departementet just nu. Samtidigt är motsvarande tidsgräns i Tyskland 18 månader, berättade Johannes Vogel, arbetsmarknadspolitisk talesperson för tyska FDP.

Att först genomföra den enorma investering, både för den enskilde och för samhället, som ligger i att ge en student en avancerad utbildning, och sedan göra det svårt för personen att hitta jobb i Sverige är dåligt spenderade pengar, milt uttryckt.

För det andra behöver integrationen förbättras. Timo Kansil, rådgivare hos det holländska socialliberala partiet D66, menade att integrationen sannolikt kommer att bli viktigare än reglerna för arbetstillstånd för att avgöra vart invandrare tar vägen. Personer som vill flytta till västvärlden har många olika länder att välja på, och ryktet om vilka länder som är välkomnande eller inte sprider sig långt.

Därför var det deprimerande att lyssna till Karin Zelano från tankesmedjan Fores, som talade om svensksomalier som lämnat landet och flyttat till Storbritannien, där de kunnat starta företag och försörja sig själva betydligt lättare än i Sverige. De hade i genomsnitt tillbringat elva år av sina liv i Sverige, men trots detta inte hittat in i samhället. Deras idéer och företagsamhet hade kommit bort i mötet med tjänstemän, som hellre tyckte att de skulle ta en till SFI-kurs än att starta ett företag.

Valley Leoni från Malmö högskola gav en liknande beskrivning av hur bilden av invandraren konstrueras som begrepp. I mötet med offentliga tjänstemän behandlas och betraktas invandraren ofta som fattig, inkapabel och som någon som måste hanteras, snarare än som en person med egna resurser och egen vilja. Även när ansvaret för nyanländas etablering har förts över till Arbetsförmedlingen hamnar ofta bemötandet i gamla omhändertagande hjulspår.

Att förändra dessa attityder är sannolikt ett jättearbete. Men det är just vårt sätt att tänka som måste förändras, om vi ska locka hit dem som kan skapa framtidens välstånd. Bara för att vi ofta anser Sverige vara världens bästa land betyder det inte att andra gör det.

David Ekstrand

ledarskribent Liberala Nyhetsbyrån