Republikanska föreningen har släppt en reklamfilm. Den visar humoristiskt tecknade medeltidsmänniskor som bränner varandra på bål och hugger huvudet av varandra så blodet sprutar.
Reklamfilmen, som av svårbegriplig anledning är på engelska, tillkännager att efter medeltiden ”slutade vi göra många sjuka dumma grejer”, och att det nu är dags att pensionera monarkin, såsom en medeltida institution.
Republikanska föreningen har dock inte gjort sin historieläxa. På medeltiden var Sverige ett valkungadöme. Eller som det hette i Äldre Västgötalagen: Svear äga konung att taga och så vräka. Det var först under Gustav Vasas tid som kung, som ju betecknar slutet på medeltiden, som Sverige blev ett arvkungadöme.
Republikanska föreningen presenterade i våras en utredning om hur en framtida republik kunde se ut. Det var ett lovvärt initiativ för att göra monarkidebatten mer konkret. Men om föreningen vill framstå som ett trovärdigt språkrör för en svensk republik krävs större seriositet än vad reklamfilmen ger prov på.
Så länge Sverige är en arvmonarki kommer våra medborgare aldrig att få samlas och utse den som ska vara vår högste representant. Vi får en statschef vars mandat är så svagt att han knappt har befogenhet att säga eller göra någonting alls. Vi skickar en signal till nya medborgare att i vårt land är det vilka föräldrar man har eller vem man gifter sig med som bestämmer ens samhällsställning. Statschefsämbetet, som borde vara en symbol för vår demokratiska förstfödslorätt till detta land, blir i stället en intäktskälla för skvallerpressen.
Dessa är några av problemen med arvmonarkin. Men för att diskutera dem måste vi hålla en högre debattnivå än Republikanska föreningen.
David Ekstrand
Rapportera fel





