Vem ska sörja för vår välfärd?

Pensionärerna klagar högljutt över att de får skatta mer än de som arbetar.

Men snälla ni, förstår ni inte att det är högst avgörande att vi får ha folk i arbete. I många år har alltför många levt i tron att man inte behöver arbeta för att få pension.

Att fattigpensionärerna har en svag ekonomi tror jag många förstår, men de som haft goda inkomster och därtill har en make/maka med relativt bra inkomst kan knappast kallas fattiga.

Många av äldre har en ekonomi utan gränser, med billigt boende, en slant på banken och någon utlandsresa per år. Men naturligtvis inte alla.

Det är fattigpensionären man borde värna om, och det är nog dessa som man tänker på från de som företräder pensionärerna.

Nej, det är dags att tänka efter vem som ska sköta om och försörja de äldre i framtiden.

Om vi i Sverige jobbar mellan 25 och 55 år och sedan lever tills vi är 80 eller 90 år. Går den ekvationen ihop?

De äldre borde vara de första att applådera regeringens arbetslinje.

Tänk att vi glömmer så lätt! De äldre har ju minsann levt i arbetets linje och nu tycks det som om att de tycker tvärtom.

Man ska vara optimist men som jag ser det;

1. Se till att så många som möjligt arbetar. Det är dessutom ganska skoj att vara verksam.

2. Öka tillströmmingen av folk som vill jobba och ta gärna hit folk som thailändare. De tycks inte dra sig för att plocka bär, men förstör dem inte med en massa bidrag.

Jag varken vågar eller vill tro på löften som företrädarna för pensionärerna för fram. De kanske bara uttalar sig för att bli avlönade. Vem vet.

Plus 55