Var kommer barnen in?

Det aktuella förslaget om nya skolor och förskolor i Skellefteås västra stadsdelar är för mig mycket svårsmält.

Jag kan till nöds förstå att skolor läggs ner när elevantalet sviktar under en viss gräns. Men här är det fråga om att stuva om ett mycket större antal barn för att en helt annan skollokal blir över. Att stimulera till andra idéer hur dessa lokaler skulle kunna nyttjas, tycks inte ha föresvävat kommunledningen – trots den nya devisen i vårt varumärke.

”Var kommer barnen in?” Hansson de Wolfe Uniteds sångtext mal i mitt huvud.

Jag kan inte se det på annat sätt än att barnen blir brickor i ett ekonomiskt spel, och att de allt fler familjer som på senare år satsat eller tänkt satsa! – på att bo i dessa områden, just därför att de hittills förefallit vara just trygga och barnvänliga miljöer, nu får stå där med lång näsa. Luurad!

Beklämmande är också att partierna plötsligt förefaller så eniga. När jag satt i barn- och grundskolenämnden på 1990-talet fanns åtminstone en opposition och en debatt.

Vi var några tjurskallar som lyckades bidra till att friskolor och förskolekooperativ kom i gång i några byar där kommunen inte ansåg sig ha råd att satsa längre.

Inte minst mitt dåvarande parti höll fortfarande tanken om decentralisering som bärande ideologi någorlunda levande. I dag tycks den helt ha försvunnit, men så försvinner också väljarna.

Möjligen kan jag köpa tanken om att flytta Brännanskolan till Kaplanskolan. För eleverna i de årskurserna spelar det nog inte lika stor roll var de går, och de kan få fräschare lokaler och kanske lite datorer på köpet. Men resten av detta domino- och rockadförslag hoppas jag verkligen att det får hamna i papperskorgen, med ett stort IG på omslaget.

Stefan Holmberg, Sjungande dalen