Jag var en av dem som tyckte att det var självklart att finnas på torget vid manifestationen för Skellefteå lasarett.
Vi måste alla stötta den utnyttjade yrkeskår som finns på plats för vår skull under dygnets alla timmar, årets alla dagar, jul, midsommar med ständigt neddragen personalstyrka till absurdum semestertid.
Vi borde ha varit tusen personer på torget eftersom alla har råd med ett paraply, för att inte säga regnkläder eller ändå mer, fritidskläder till och med rätta skor att springa med.
Såg att landstingsrådet Peter Olofsson fanns bland åhörarna och som vanligt verkar det finnas pengar till mer byggande. Ett patienthotell den här gången.
Men det är inte fler byggarbetsplatser som behövs, utan personal till alla dessa byggnadskomplex som slukar i värmekostnader och stora ytor utan användning som är ekonomiskt försvarbart.
Hjärtprofessor Kurt Boman ställde upp och den enda gång vi fick le lite var när han frågade hur det skulle vara om AIK inte hade en platschef.
Förresten, vad kostar alla dessa idrottsskador årligen? Det finns visst läkare för vissa sporter men alla dessa brott, stukningar, gipsningar och så vidare måste väl lasarettet ta akut, även om personalen går kort.
Det måste gå att räkna ut vad alla dessa resor för enkla prov kostar mellan Skellefteå och Umeå.
Vi måste få någon som har kunskap, en platschef till exempel som blir som en vagel i ögat på dem som bestämmer var pengarna ska gå.
Skellefteå står på tur sedan länge och tack ni som ställde upp och gav oss upplysningar hur illa det är ställt med beslut som fattats utan att se helheten, segdragna beslut som ändå blev fel.
Vi måste höras och synas som Doroteaupproret.
34:an
Rapportera fel






