Mikael Bengtssons ledare den 13 oktober beskrev på ett utmärkt sätt hur landsorten utarmas i dag.
Det vi ser är en samhällsutveckling med flest förlorare och bara några få vinnare. Mer än hälften av landets kommuner minskar i invånarantal samtidigt som storstäder till följd av snabb inflyttning brottas med högt kostnadsläge, trängsel, en sjuk bostadsmarknad och enorma trafikproblem.
Nu ökar så gott som bara storstäder, residens- och högskoleorter. Till Stockholm går nu cirka 100 flyttlass per dag eller omkring 36 000 människor per år. På 1970-talet var det cirka 10 000 människor per år som flyttade in.
Att statens bidragssystem gynnar stor inflyttning gör att Stockholm nu kan sänka sin låga skatt medan Arjeplog måste vädja om frivilliga insatser för att klara alla samhällsåtaganden.
Skillnaden mellan dagens politik och den förr i tiden var att då fanns en vilja att stötta glesbygd och landsorten. Vi hade utlokaliseringar av hundratals statliga verk, myndigheter och företag. I dag förekommer inget sånt.
Tvärtom har Stockholm fått ett 30-tal nya myndigheter. De orter som nu drabbas värst är bruks- och industriorter medan orter med stor offentlig sektor sväller.
Detta paradoxalt nog i en tid med en regering som hävdar att den värnar företagande (Moderaterna) och som påstår sig vilja se att hela Sverige ska leva (Centern) och i en tid med blixtsnabb kommunikationsteknik som gör att det aldrig varit enklare att utlokalisera!
Varför är det så tyst om centraliseringen? Varför har vi ingen Skoglund, Lassinanti eller Hörnlund i dag? Beror undfallenheten hos lokalpolitikerna på bristande mod eller saknas politiskt patos?
Det är stor indignation såväl i glesbygd som i storstad över utvecklingen och ändå är det inget opinionstryck i media. Kanske beror det på att medierna i de gynnade orterna gillar läget.
Bra Norran. Ta ledartröjan för folkopinionen mot den vettlösa regionalpolitiken.
AH Brännström, Skellefteå
Rapportera fel






Bilar till salu i Skellefteå