Sedan en tid tillbaka har individuell lönesättning tillämpats för sjuksköterskor, detta för att främja en bättre lönesättning, där egna prestationer och bidrag till verksamheten ska löna sig.
Tyvärr har denna modell, enligt mångas mening, inte fungerat speciellt väl då arbetsgivaren, landstingen, bildat en väl fungerande lönekartell för att hålla nere ingångslöner och löneutveckling bland de anställda.
Som ett svar på denna ogynnsamma kultur startade sjuksköterskestudenterna ett löneuppror i våras för att förbättra ingångslönen, som är låg i jämförelse med andra akademiska yrken.
De insåg att ingenting kommer att bli bättre av sig själv och att arbetsgivaren inte frivilligt kommer att ge sjuksköterskorna den lön som motsvarar deras arbetstider, ansvar och kompetens.
Arbetsgivaren påstår å andra sidan att de gör sitt bästa för främja lönebildningen, en lönebildning som i decennier varit väldigt eftersatt. Istället för att ta tag i problemet med låga löner och den undermåliga löneutvecklingen så hörs röster från ledningens sida att det inte finns några pengar och att munnen måste mättas efter matsäcken.
Den bristande viljan att bemöta studenternas/kårens lönekrav resulterade i en landsomfattande sjuksköterskebrist i somras. Det ledde på många håll till överbelagda sjukhus och bristande patientsäkerhet, men det är inget arbetsgivaren vill prata högt om.
Till slut måste man fråga sig vem som vill ta ett jobb där människoliv står på spel, arbetsmiljön undermålig, lönen är kass och en arbetsgivare som framstår som nonchalant och inkompetent?
Den manliga systern från Norrland
Rapportera fel







Bilar till salu i Skellefteå