Hur ska framtiden bli?

I hela landet går vården med miljarder i underskott. För befolkningen betyder bristen på pengar sämre eller utebliven vård på grund av hårt kortade vårdtider eller färre personal.

För vårdanställda betyder pengabristen hot om uppsägning och för de kvarvarande ökad arbetsbelastning som följd av rationalisering samt frustration över mindre tid till omvårdnadsarbete. Nyliberalismens intåg bidrar starkt till vårdkrisen genom dyra stafettläkare och läkemedelsindustrins allt dyrare mediciner.

Detta märker inte de som kan köpa sin vård privat utan det drabbar de med sämsta ekonomin och de som bäst behöver offentlig vård.

Här i Skellefteå är det psykiatriska kliniken som tvingas stänga en hel avdelning. Den psykiska ohälsan minskar inte och de som behöver hjälp och stöd att fungera ute i samhället får inte den hjälp de behöver.

Jag arbetar själv som psykiatrisjuksköterska och undrar hur det ska bli i framtiden. Hittills har det alltid varit överbeläggningar. Om vårdplatserna minskar betyder det i klartext att de som behöver en plats inte kan få den.

Det stängs avdelningar och antalet vårdplatser minskar. Samtidigt som antalet vårdplatser minskar ”sysslar” landstinget med olika lönemodeller som kostar lika mycket som att stänga en hel avdelning.

Varför inte återgå till centrala avtal och fasta scheman? Det skulle dessutom ge en lugnare arbetsmiljö att slippa detta ständiga schemaskrivande som dessutom tar tid från patienterna.

Enligt rykten ska 3,5 miljoner kronor sparas inom psykiatrin i Skellefteå vilket enligt samma rykte är vad lönemodellen kostar.

Satsa på vårdplatser istället för att fundera ut alla möjliga lönemodeller som ska uppta vårdpersonal och skapa stress. Dessa pengar som finns i lönemodellerna är endast marginella och ökar inte vår levnadsstandard!

Upp till kamp för en väl fungerande psykiatrisk vård.

Anneli Åslund, Skellefteå