Modernisera behandlingen av missbrukare

Behandling av missbruk har länge varit ett omdebatterat område i Sverige. Traditionellt förklaras missbruk med sociala missförhållanden och behandlingen baseras därmed främst på psykosociala interventioner. Arbetsträning och dagliga sysselsättningar liksom terapi, enskilt och i grupp, är exempel på sådana interventioner.

Insatserna har visat sig ge resultat genom att främja friska vanor och förbättra kognitionen. De utgör därför viktiga inslag i behandlingen för att personer med narkotikamissbruk ska kunna komma ur missbruket och förbli drogfria. Men är detta tillräckligt enligt rådande vetenskap?

Senaste årtiondena har forskningen alltmer kunnat visa att sociala missförhållanden sällan är ensam orsak till narkotikaberoende. Ofta förekommer medicinska sjukdomar som bakomliggande orsak till utvecklingen av beroendet. Vetenskap och praktisk erfarenhet har tydligt påvisat samexistens med sjukdomar såsom ADHD, bipolär sjukdom, svåra ångesttillstånd och smärttillstånd.

Psykisk sjukdom medför på egen hand stort lidande och funktionsnedsättning. Med rätt behandling, som innefattar terapi, aktivering och medicinering, ser vi ofta en tydlig förbättring i drabbades mående, med minskad funktionsnedsättning och klara vinster i förbättrad arbetsförmåga och förbättrat familjeliv.

När psykisk sjukdom åtföljs av ett missbruk blir tonerna däremot ofta mer skeptiska. Ett omdebatterat område är användningen av substitutionsbehandling (Subutex, metadon) vid allvarligt opiatberoende, som har introducerats på flera orter i Sverige. Röster har höjts dels över att ett narkotikamissbruk inte ska behandlas med ytterligare ett narkotiskt preparat och även att substitutionspreparaten läcker ut till personer som inte ingår i substitutionsprogrammen.

Vad gäller läckaget är det ett problem som inte får förringas men samtidigt pågår ett fortlöpande förbättringsarbete på klinikerna för att minska detta. Faktum är dock att behandling med substitutionspreparat i kombination med psykoterapi och psykosociala interventioner har överlägset bästa behandlingsresultat och är i många fall livräddande vid avancerat opiatberoende.

Även vid amfetamin- och haschmissbruk, där utredning kunnat påvisa att personen lider av ADHD, och därmed fått medicinering med metylfenidat fylls media av kritiska röster. Och det trots att forskningen tydligt ger stöd för att neuropsykiatriska funktionshinder som ADHD har stor hjälp av centralstimulerande behandling.

Vi frågar oss, bör missbruksvården styras av gällande vetenskapliga rön eller av mer personliga åsikter och moraliska värderingar? Frågan blir sällan aktuell när det gäller andra sjukdomar som kärlkramp, epilepsi, hudsjukdomar med flera. Utifrån det har vi funderat varför behandlingen av personer med narkotikaberoende inte styrs av vetenskapliga rön på samma sätt.

Som läkare verksamma inom beroendemedicin delar vi bedömningen av Gerhard Larsson, regeringens utredare av svensk missbruksvård. Behandlingen av missbrukare bör moderniseras. Vår tro och förhoppning är att personer med narkotikamissbruk ska erbjudas behandling som helt baseras på vetenskapliga rön, utan moraliska värderingar. Det kommer att optimera möjligheten för dessa personer att få den hjälp vetenskapen ger stöd för. Med rätt insatser finns goda förutsättningar för ett drogfritt liv med meningsfylld sysselsättning och familjeliv.

Tobias Linder

specialistläkare i psykiatri och medicinskt ledningsansvarig för Solbackens behandlingshem, Norsjö kommun

Markus Boman

leg läkare och vd Libo Care AB