Idrottsföräldern, hjälp eller stjälp?

Kan det vara så att det finns en baksida med ditt engagemang?

Är du en av Västerbottens många idrottsföräldrar?

Grattis, då har du många fina, glada och minnesvärda stunder med ditt idrottande barn framför dig.

Insatsen som idrottsförälder innebär ofta ett engagemang i ditt barns idrottsförening på ett eller annat sätt. Kanske sköter du kiosken på tävlingen emellanåt, är parkeringsvakt på olika arrangemang eller skottar tak på vintern. Du är en del av svensk idrotts ryggrad – det ideella engagemanget. Allt detta gör du troligen för att ditt barn ska få de bästa förutsättningarna i en fritidsaktivitet där han/hon kan ha roligt, utvecklas och vara en del i ett sammanhang.

Men kan det vara så att det finns en baksida med ditt engagemang?

Föräldrar kan ibland bli så upptagna av händelser här och nu att de inte ser helheten. För om du sätter det i ett större perspektiv, är det fullkomligt oviktigt hur det går för ditt barn i tävling eller match. Om ditt barn vinner, förlorar, skrattar eller gråter har egentligen ingen betydelse mer än för stunden. Barn- och ungdomsidrott handlar snarare om att våga göra misstag – lära sig samarbeta med andra och komma igen – men framför allt att barnet ska bli en vinnare i livet där det verkligen har betydelse. Att övervärdera betydelsen av det som händer just nu kallas ungdomsidrottens närsynthet, och tyvärr hamnar många föräldrar där utan att veta vilken oerhört negativ påverkan det har för barnets idrottsupplevelse.

Tänk om du och alla andra idrottsförälder funderade på vilka mål du har med ditt barns idrottande. Vi är ganska säkra på att du kommer svara: ha roligt, utvecklas, fysisk hälsa, få vänner, bra självförtroende och erfarenheter att ta med sig i livet. När föräldrar får chans att verkligen reflektera är segern långt ifrån det viktigaste. Trots detta händer det något hos många idrottsföräldrar när de ser sina barn tävla. Plötsligt glöms alla tidigare högt värderade mål inför möjligheten till … just det, seger. Segern blir med ens det som verkligen spelar roll för stunden.

Om du titta på en ungdomsmatch i någon av våra lagidrotter eller i en tävlingsarena för individuell idrott kommer du att se föräldrar som stampar, skriker och diskuterar domslut, speltid, förlust eller vinst. Inte sällan inför ögonen på barnen. Detta kan skapa oro hos barnen, få dem att känna sig illa till mods i jämförelsen med andra och leda till att de inte vågar testa och kanske göra misstag. Om föräldern i stället lade samma engagemang på att uppmärksamma barnets ansträngningar och odla känslan av att misstag inte är farligt utan en del i lärandet, så ger det barnet en känsla av kontroll, minskad oro för att misslyckas samt större självförtroende både under själva idrottandet och i livet utanför.

En annan baksida av engagemanget är när föräldrar ger sitt barn instruktioner och coachning från åskådarplats och i all välmening tror att de gör rätt. Förmodligen har barnet redan en coach, tränare eller instruktör på plats vars uppgift är just att coacha. En idrottsförälders uppgift i samband med idrottandet är att stötta, inte instruera. Instruktioner från föräldrarna kan i stället skapa en osäkerhet med tankar som ”gör jag rätt nu?”

Exempel på instruktioner och kommentarer från dessa föräldrar kan vara: Passa bollen! Men spring nu då! Domaren blås då! Skjut! Möt! De tagna citaten är inte så kontroversiella, men det finns värre. Fundera själv en stund på om du någon gång har skrikit de här kommentarerna och om det verkligen hjälpte ditt barn i ett större perspektiv. Fundera även över varför du gjorde det. Tänk sedan på vilka dina mål med ditt barns idrottande är och fundera på om den här typen av kommentarer bidrar till att uppfylla målen.

Ditt barns idrottande kommer kanske ta slut en dag, och då vill du inte inse att du haft fokus på speltid, vinst, förlust, hur ditt barn presterade och om tränaren placerade honom/henne på rätt position. Alla barn har rätt till en positiv idrottsupplevelse och idrotten kan ge er många glada stunder tillsammans. Ta vara på de stunderna och njut av tiden ni faktiskt tillbringar tillsammans. Så fortsätt att vara idrottsförälder. Du är viktig. Ditt barn behöver dig och vill att du ska vara där. Men glöm inte att ditt barns idrottande är just ditt barns och inte ditt.

Ola Svensson