Välkommen till Västerbotten

Västerbotten har äntligen fått en ny landshövding. I förra veckan bestämde regeringen att det blir Magdalena Andersson (M) som ska ta över på residenset i Umeå efter populära partikamraten Chris Heister. Magdalena Andersson representerar nu Jönköpings län i riksdagen och är sedan 2010 ledamot i civilutskottet samt riksdagsstyrelsen. Hon har sin bakgrund i näringslivet, bland annat som distriktschef inom teknikhandelsbolaget Ahlsell, och i kommunpolitiken.

Först och främst: den här frågan har regeringen inte skött snyggt. Det är rent ut sagt bedrövligt att Västerbotten tvingats vänta i åtta månader på en ny landshövding. Det sägs att några, osäkert hur många, som fått frågan tackat nej och att det är därför som processen dragit ut på tiden. Vilken än anledningen är så har regeringen i allmänhet och civilminister Stefan Attefall (KD) i synnerhet visat en saktfärdighet på gränsen till det oacceptabla.

I ett pressmeddelande förklarar Magdalena Andersson att hennes mål är att Västerbotten ska utvecklas och vara en attraktiv region för ännu fler människor. Det är en bra och viktig målsättning, och någonting som en nytillträdd landshövding kanske måste säga. Hur det ska ske är en helt annan sak. Den nuvarande regeringen har ju inte gjort sig känd som en regering som gynnat området (i grova drag) norr om Dalälven och upp till malmfälten i Norrbotten.

Den viktigaste frågan för länet, och en viktig fråga för Sverige, ja för hela Europa, är och förblir Norrbotniabanan, den kustnära järnvägen mellan Umeå och Haparanda och vidare in i Finland och Ryssland. Nu är det många Moderata politiker som efter statsminister Fredrik Reinfeldts utspel menar att de alls inte är negativt inställda till Norrbotniabanan, utan att det i stället handlar om att göra rätt saker i rätt ordning, att bygga bort propparna i södra och mellersta Sverige innan man bygger ut kapaciteten i norr. Det får vara hur det vill med den saken men att i olika sammanhang lobba för Norrbotniabanan och bättre infrastruktur i stort blir en av Magdalena Anderssons viktigaste uppgifter.

Men det finns många andra spörsmål för en landshövding att ta itu med i ett län som Västerbotten: utbildningsfrågor, näringslivsfrågor, med fokus på de små och medelstora företagen, att hela länet ska ha tillgång till acceptabelt snabb bredbandsuppkoppling och så vidare.

Samtidigt ska man inte ha alltför stora förhoppningar på en landshövding. Det är en kvarleva från den tiden då kungen behövde trogna allierade ute i riket. Nu när kungens makt är borta har de i stället blivit statens företrädare ute i länen. Samtidigt som de ska representera länet gentemot stat, näringsliv, organisationer och allmänhet. Å ena sidan, å andra sidan, en fullkomligt omöjlig situation, som ofrånkomligen gör att landshövdingen hamnar på två stolar. Vilken stol Magdalena Andersson väljer återstår att se. Hoppas att det blir länet.