Tårtan åkte in igen

Mycket var bättre förr, somrarna varmare, gräset grönare och himlen blåare. Budgetpromenaden var det också. Allvarsamma herrar bar på imponerande pappershögar. Och även om spänningen inte var olidlig så fanns det hemligheter gömda bland siffrorna. Nu är det annorlunda. Innehållet i budgeten är i allt väsentligt redan känt när finansminister Borg ska ta sig från departementet till riksdagshuset. Presskonferenserna och utspelen har varit många, evighetsversionen av budgetpresentationen är på gott och på ont.

Det goda och det onda går hand i hand. För å ena sidan ger det opposition, analytiker, journalister med flera en möjlighet att bättre sätta sig in i förslagen, å andra sidan är risken stor att samhällsdebatten snuttifieras, att helheten glöms bort när infrastrukturen, nysvenskarna, gruvnäringen, de arbetslösa, pensionärerna, kulturen och alla andra fått sitt, fokus hamnar på enskilda satsningar i stället för på helheten.

I Norrköping plockades tårtan fram när Reinfeldt, Björklund, Lööf och Hägglund presenterade sin stora infrastruktursatsning. I malmfälten jublades det också. Men här i Västerbotten åkte tårtan in i kylskåpet igen. Det blev ingen Norrbotniabana, inte den här gången heller, i varje fall inte under den närmaste tolvårsperioden, lät statsminister Reinfeldt meddela. Och den tårta som i besvikelsen åkte in i kylskåpet igen lär kunna gå av sig själv den dag någon regering (oavsett färg) ger Norrbotniabanan grönt ljus.

Att den borgerliga regeringen ansett att behovet av infrastruktursatsningar är större i storstadsområdena är ingen nyhet. Vad som är mer oroande är de rödgrönas tystnad. Kan inte påminna mig att nye S-ledaren Stefan Löfven ens tagit ordet Norrbotniabanan i sin mun sedan han blev partiledare, och Miljöpartiet pratar nuförtiden mest om snabbtåg.

Men mest oroande är ändå att luften tycks ha gått ur på det lokala planet. Nej, kommunalrådet Bert Öhlund (S) har inte fått några garantier att Norrbotniabanan finns med i den S-märkta skuggbudgeten och både Centerns gruppledare Daniel Öhgren och Folkpartiets dito Håkan Lindh säger sig vara besvikna på regeringen. Det har de all anledning att vara.

Det är bara att konstatera regeringen inte velat lyssna på alla de goda argument för Norrbotniabanan som lagts fram under resans gång – inte minst behovet av ett effektivt transportsystem för allt det som produceras i Norrland: papper, massa, sågade trävaror, stål, järnmalm och övriga metaller. Röstfiske i de tätbefolkade storstadsregionerna har varit viktigare än behovet av effektiva transporter i nordsydlig riktning och därmed Sveriges samlade exportmöjligheter. Så agerar inte en regering som vill ta ansvar för hela Sverige och inte bara för noga utvalda delar därutav.