Säkra säker skolväg

Det brukar sägas att barnen är det bästa vi har. Därför inte så konstigt att det blossat upp en hätsk debatt kring skolskjutsarna i Skellefteå kommun. Det började med att Maria Wiksten, gruppledare för Kristdemokraterna, skrev en interpellation: Hur fungerar skolskjutsen i Skellefteå kommun?

På vissa ställen fungerar den bra, på andra betydligt sämre. Nioåriga Anny Edvardsson i Klintforsliden måste till exempel vänta på bussen vid en 90-väg där det varken finns hållplats eller belysning. Måttligt trafiksäkert med vintermörker och snödrivor i antågande. Tidigare fick hon åka skoltaxi till Boliden. Men som nioåring tycker kommunen att Annie blivit stor nog att klara sig själv och utan problem kunna vänta på en buss i mörkret längs en 90-väg.

En som inte håller med är Pia Björklid, professor i pedagogik vid Stockholms universitet och expert på barn och trafik. Hon menar att före tolv års ålder är varken syn eller hörsel tillräckligt utvecklade för att barnen ska kunna ha ett trafiksäkert beteende. De kan inte heller sätta sig in i bilistens beteende och ta hänsyn till det. Uppenbarligen delar inte Skellefteå kommun den uppfattningen, trots krav i skollagen att på olika sätt säkerställa att barnen har en säker och trygg skolväg.

Siffrorna är förvisso några år gamla, men när Väg- och transportforskningsinstitutet 2003 undersökte skolskjutsbarns inblandning i olyckor blev slutsatsen: ”Sammanlagt har polisen rapporterat 256 olyckor med totalt 361 skadade eller dödade barn i samband med förmodade skolskjutsresor under åren 1994–2001. Majoriteten av barnen har drabbats när de befunnit sig utanför bussen.” Det finns ingen anledning att tro att de siffrorna inte fortfarande skulle vara relevanta.

Naturligtvis handlar det om pengar – och ibland även om en stelbent byråkrati, regler är ju till för att följas. Ju fler skolbarn i samma skolbuss desto billigare blir det. Det är enkel matematik. Frågan är bara var och när sparivern förvandlas till bristande trafiksäkerhet. Var den gränsen går råder det delade meningar om, föräldrarna är inte överens med kommunen, vilket inte minst avspeglas i att allt fler överklagar skolskjutsbeslut till högre instans, i detta fall förvaltningsrätten. Från tre 2009 till 21 förra året.

Nu har förvisso barn- och grundskolenämndens ordförande Maria Marklund (S) lovat att riktlinjerna ska ses över. Och det är bra. Det är bara att hoppas på att kommunens S-majoritet kommer fram till något klokt. Att barnen ska kunna ta sig till och från skolan på ett trafiksäkert sätt borde vara en självklarhet. Att så inte är fallet har inte minst den senaste veckans upprörda debatt visat. Ska det sparas på skolan så ska det i varje fall inte sparas på barnens säkerhet.