Halva mandatperioden har gått. På riksplanet brottas den borgerliga regeringen med allehanda problem. Ett år efter växlingen mellan Maud Olofsson och Annie Lööf väntar Centern fortfarande på ett opinionslyft, partiet harvar kvar knappt ovanför riksdagsspärren, och Kristdemokraterna ligger under densamma. Om det vore val i dag hade det blivit maktskifte, enligt Sifos väljarbarometer i september.
På det regionala planet är rollerna ombytta. Här är det de rödgröna som brottas med allehanda problem. Det finns visserligen inga opinionsmätningar att luta sig mot, men en inte alltför vågad gissning är att de rödgröna tappat, det vinns inga popularitetspris på besparingar i sjukvården, hur nödvändiga de än är.
I Malå kände sig kommunen tvingad att gå in med pengar för att få ha kvar ambulansen, i Dorotea ockuperades sjukstugan när landstinget ville stänga akutvårdsplatserna och i Skellefteå har Skellefteåupproret samlat in mer än 30 000 namnunderskrifter för utveckling, inte avveckling, av Skellefteå lasarett. I dag ska en delegation från Skellefteåupproret åka till Umeå för att uppvakta landstingsstyrelsens ordförande Peter Olofsson (S) och landstingsrådet Karin Lundström (S).
Det är bra att Skellefteborna visar sitt missnöje med den i landstinget förda politiken och värnar och månar om sitt sjukhus. Ett nedlagt sådant hade fått katastrofala följder för stan, inte bara i arbetstillfällen utan även den trygghet som det innebär att ha tillgång till avancerad sjukvård inom rimligt avstånd hade gått förlorad.
Nu lovar förvisso Carin Lundberg, ordförande i Skellefteå arbetarekommun, på debattplats att så inte kommer att bli fallet (se norran.se) men vad det löftet är värd om och när Västerbotten hamnar i en norrländsk storregion återstår att se. Det enda som är säkert är att besparingarna kommer att fortsätta. Under tiden hade det varit intressant att få veta vad övriga partier i landstingsfullmäktige tycker och tänker om Skellefteå lasarett. Klara, raka, enkla besked, ingenting annat.
Västerbottens läns landsting står inför tuffa besparingar. Skattehöjningar, höjda patientavgifter, fortsatta besparingar, här handlar det förmodligen inte längre om antingen eller utan om både och. Om man väljer att möta problemen på traditionellt sätt vill säga. Man kan också välja en annan väg, välkomna privata vårdgivare, undersöka var den bästa och mesta vården för minst pengar finns. Ett alternativ som borde ha blivit mer lockande nu när regeringen aviserat att man tänker täppa till möjligheterna att skatta för vinster utomlands. Det hade varit snudd på tjänstefel om den rödgröna landstingsmajoriteten inte undersöker den möjligheten nu när situationen ser ut som den gör, Snart har man inte längre råd att vara mer ideologisk än praktisk och ekonomisk i sina beslut.
Rapportera fel






