Sitt lugnt i båten

Har du placerat om din premiepension den senaste månaden?

Just den frågan inledde ett samtal jag fick från en telefonförsäljare av det mer påstridiga slaget. Jag svarade sanningsenligt nej, bara för att finna att nästa steg i försäljningssamtalet var att försöka ge mig dåligt samvete för svaret. Företaget ifråga kunde emellertid hjälpa mig att bevaka och omplacera min premiepension. Jag tackade artigt nej och lade på.

Episoden oroar. Uppenbarligen finns det tillräckligt många som har dåligt samvete över den försummade premiepensionen för att det ska vara lönsamt för företag att sälja en förvaltningstjänst för denna.

Ett långsiktigt sparande – vilket pensionssparandet är – behöver emellertid inte tittas till varje månad. Faktum är att aktiva placerare som följer nyheter och ofta köper och säljer olika fonder inte självklart kan förväntas få högre avkastning än passiva placerare. Räknar man in avgifter för dessa transaktioner och därtill tiden som går åt, rör det sig snarare om en förlustaffär.

I det offentliga premiepensionssystemet betalar individen ingen avgift för att placera om sin pension, och antalet omplaceringar är i princip obegränsat. Bortsett från att detta skapat en marknad för oseriösa telefonförsäljningsföretag, är systemet problematiskt då omplaceringarna har en samhällsekonomisk kostnad även när de är avgiftsfria för den enskilde.

Inom tjänstepensionen, som de flesta svenskar har genom avtal mellan fack och arbetsgivaren, är problemet lustigt nog det omvända: Den som arbetat för flera olika arbetsgivare, och som skulle vilja samla sin tjänstepension på ett och samma ställe, är ofta förhindrad att göra denna omplacering någonsin under sin livstid. I takt med att arbetslivet blir allt rörligare kommer allt fler att få tjänstepension från flera olika håll. Det samhällsekonomiskt rationella vore naturligtvis att låta individen samla dessa hos den förvaltare som ger bäst villkor.

Den bristande flytträtten inom tjänstepensionen är lika anmärkningsvärd som den obegränsade flytträtten inom premiepensionen. Förhoppningsvis kan politiska beslut åtgärda båda egenheter inom kort, genom att tillåta omplacering även av tjänstepensionen men samtidigt sätta en gräns för hur många omplaceringar som kan göras på skattebetalarnas bekostnad.

Så till kärnfrågan: Hur ofta bör man se över sitt pensionssparande? Det är såklart en fråga om läggning och intresse, men en tumregel kan vara att göra det en gång om året. Mer än så behövs absolut inte för att få en välavvägd kombination av trygghet och avkastning i sparandet. Den som i samband med deklarationen varje år också skänker pensionen en tanke eller två kan med gott samvete tacka nej till telefonförsäljare som erbjuder onödiga omplaceringstjänster.

Andreas Bergh

docent vid Ekonomihögskolan vid Lunds universitet och välfärdsforskare vid Institutet för näringslivsforskning (IFN) i Stockholm