Jag kan förstå Reinfeldt

Jag har varit i Stockholm. Ingen stor sak, förvisso, trots att mina besök där är lätt räknade, mest har det handlat om flygbyten på Arlanda. Men den här gången var jag verkligen i Stockholm. I diplomatstaden om du undrar.

Det ska villigt erkännas: det var länge sedan jag upplevt Stockholm i rusningstrafik.

Det ska också villigt erkännas: det är ingenting jag längtar tillbaka till.

Planet från Skellefteå landade halv åtta, jag hade ett möte inbokat på en av ambassaderna klockan nio. God tid, tänkte jag, och sprang väl inte ner till den väntande taxin. Det borde jag ha gjort, anlände till ambassaden vid pass tjugo över nio. Och då inte att förglömma: bussar och taxibilar har delvis en egen gräddfil på motorvägen in till stan.

Jo, jag börjar förstå vitsen med alla infrastruktursatsningar i Stockholmsregionen – även om det ena inte utesluter det andra. Bara för att Stockholm får är det ingenting som säger att Norrland (läs Norrbotniabanan) inte också skulle kunna få. Och även om jag starkt ogillar den nuvarande regeringens njugghet gentemot det Sverige som är beläget norr om Dalälven (ungefär) så har jag en viss förståelse för att det finns andra delar av Sverige som också behöver och vill ha.

Infrastruktursatsningar i Stockholm är en sak, hur effektiva sådana kan bli en helt annan. För inte kommer väl stockholmare att ställa bilen hemma bara för att det går fler tåg och bussar. I varje fall inte så länge man samtidigt satsar på åtgärder för att samma stockholmare medelst bil snabbare ska kunna ta sig från punkt a till punkt b.

Men då hamnar vi i en helt annan diskussion. Billigare kollektivtrafik kostar pengar och att göra det dyrare att använda bilen med högre biltullar ger inga plusröster.

Samtidigt kan jag inte låta bli att göra jämförelsen: vägen från Arlanda till Stockholm är väl ungefär lika överbelastad som norra stambanan, kapacitetstaket är nått. Så det handlar egentligen inte om antingen eller utan om behovet av både och. Men tyvärr har den Sverigekarta som Moderaterna (främst) ritat stora likheter med kolonialmakternas kartor över Afrika, med stora vita områden, med en stor skillnad: då handlade det om okunnighet och arrogans, nu handlar det förmodligen mest om det sistnämnda.