Här kan Grekland visa vägen

Grekland framställs gärna i media som ”Svarte Petter”, ett EU-land där allt gått överstyr. Få skulle därför i dag lyfta fram Grekland som en förebild, men det vill jag. I ett viktigt avseende har vi faktiskt något att lära av grekerna.

Jag tänker på det ”potatisuppror” som startade i Grekland i våras, där bönderna i skuggan av den ekonomiska krisen kastade av sig oket från livsmedelsbranschen och började sälja sin potatis direkt till konsumenterna. Bönderna var nöjda, för de fick snabb betalning för sina varor. Och konsumenterna var nöjda, för de behövde bara betala en tredjedel av butikspriset. Det hela blev snabbt en succé – på fyra dagar såldes till exempel 24 ton potatis på ett ställe – och initiativet har nu spridit sig till att omfatta andra råvaror såsom lök, ris och oliver.

Idén om gårds- och torgförsäljning är inte ny. Tvärtom. Så har det sett ut i hundratals, ja kanske tusentals år. Det som är nytt med det grekiska potatisupproret är att det aktivt uppmuntras av det offentliga lokalsamhället: Stadshuset annonserar om en försäljning, kunderna anmäler sig och bönder rullar dit sina leveranser. Så borde makthavarna agera över hela den europeiska landsbygden för att underlätta lokal tillväxt (även om det inte skulle fungera i Paris och London).

Redan vid mitt första möte med EU:s jordbrukskommissionär Dacian Ciolos, hösten 2009, tog jag upp frågan om gårdsförsäljning. Särskilt betonade jag vikten av att skapa täta, effektiva nätverk mellan lokala producenter och lokala storkonsumenter som hotell och restauranger. Till min stora glädje är detta nu något som EU-kommissionen håller på att utarbeta en policy kring.

Idén med utökad gårdsförsäljning är spännande, men väcker också viktiga frågor. Hur ska EU:s regler om hygien och livsmedelssäkerhet kunna efterlevas och kontrolleras? Vi får ju inte offra folkhälsan på den lokala tillväxtens altare.

EU:s hygienförordning, som jag var med om att utforma för snart tio år sedan, medger vissa undantag för traditionella produkter. Sverige har till exempel begärt vissa undantag för älgkött. Men det finns mer att göra, och lyckligtvis väntas EU-kommissionen i slutet av året föreslå en översyn av detta regelverk. Där har vi ett gyllene tillfälle att finslipa reglerna så att gårdsförsäljning av mat blir lättare.

Om vi menar allvar med att stärka den lokala matförsäljningen måste vi också se till att den nödvändiga infrastrukturen finns på plats. Jag har till exempel föreslagit att det i EU:s nya landsbygdsförordning ska finnas stöd för att etablera lokala slakterier. Kanske kunde man även tänka sig att gårdsmejerier fick en liten knuff? Eller rentav lägre moms för närproducerad mat?

Livsmedelskedjorna är mycket mäktiga, även i Sverige. Och den enskilde matproducenten, även om det rör sig om en stor gård, är en liten aktör i jämförelse. Mycket behöver därför göras för att stärka producenten. Ett spännande sätt kunde vara att ytterligare underlätta försäljning direkt till konsumenten, som i Grekland.

Marit Paulsen (FP)

Europaparlamentariker