Apropå Barbro Viklunds insändare i Norran 30 augusti.
Vår dialekt i Skelleftebygden och orterna häromkring är ju en rikedom, ett arv från våra fäder, som vi borde värna om mycket mer än som nu är fallet. Bondskan är rolig att använda i teater, dikt och sång, där den är mycket uppskattad av publiken. Även i dagligt tal borde vi inte skämmas för att använda den, ett enda ord kan säga så mycket.
Nu när Kvarnspelet hänger på fallrepet vill vi vädja till vår underbara publik, som fyller ”läktaren” på Nordanå varje år då vi har premiär. Om än regnet hänger i luften så finns ni alltid där till vår stora glädje! Likadant är det på Burträsksvängen och andra ställen där vi spelat.
Snälla fina publik, hjälp oss! Tala om hur ni kommer att sakna Kvarnspelet med den genuina bondskan, efter 42 år, ”hänger på gärdsgårn”. Och kanske finns det någon bland er som till och med skulle vilja vara med oss, eller komma med goda råd.
Snälla Kvarnspelsvänner, skriv i Norran, hjälp oss!
Meta och Monica
Rapportera fel






