Under första hälften av 1900-talet fick svenskarna och innevånare i andra lutheranska länder lära sig vad som är rätt och fel. Utlärningen skedde i hemmen, i söndagsskolan, i folkskolan och under konfirmationsundervisningen. Talesätt som ”Det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål” och ”Den som inte arbetare skall inte heller äta” är exempel på vilka krav som ställdes.
Stöld, grova våldsbrott och mord stämplandes som avskyvärda och i samhällets och allmänhetens ögon var dömdes för livet och även svärtade ättlingarnas renommé.
Det var en tid som kanske var i strängaste laget men som skapade den rättsmedvetenhet som gjorde att Aina Elander återlämnade de pennor som det stod ”Tillhör Statsverket” på till regeringskansliet när makens död.
Idag ser vi följderna av avkristningen och den flummiga skola som Socialdemokraterna verkade för från 1960. Både kunder och anställda i företag och offentlig verksamhet stjäl nu från arbetsgivare och affärer och anser sig ha rätt till personalfester som kostar orimligt mycket per deltagare samt under arbetstid gör privata ärenden eller utövar sin hobby.
Att vissa chefer, när missförhållandena upptäcks, tar på sig ansvaret och säger att de i fortsättningen skall se till att reglerna följs betyder lite om de får sitta kvar.
För att öka ansvarstagandet bör både stölder och uppenbara regelbrott innebära omedelbart avsked.
Sedan kan man undra om andra arbetsuppgifter sköts på samma ansvarslösa sätt som reglerna för representation?
Mogen medborgare
Rapportera fel





