En rapport från Municipal services in Europe visar på en ny trend inom offentlig förvaltning.
Kommuner som var tidiga med att privatisera offentlig service tar nu tillbaka dessa uppdrag med hänvisning till skenande kostnader, försämrad kvalité, dålig kontroll och styrning. Orsaken är ofta att de privata aktörerna helt enkelt misslyckas med sina uppdrag.
Kostnaderna för att bringa ordning efter privata aktörer kostar dessutom skattebetalarna stora summor. Vad kan vi då lära oss av detta?
Personligen har jag envist hävdat att ingen privat aktör kan, eller vill, utföra den service som det offentliga ger oss medborgare med likvärdig eller högre kvalité till lägre kostnad.
Dessutom vill eller kan ingen privat aktör ge insyn i verksamheten som den offentliga förvaltningen gör till alla oss som betalar ”kalaset”.
Vård, omsorg och utbildning är exempel på områden där verksamhet i offentlig regi ofta ifrågasätts och privata alternativ presenteras för att höja kvalitén och sänka kostnaden.
Gång efter annan visar sig dessa löften vara falska, vilket inte förvånar mig. Däremot förvånar det mig att tjänstemännen som utför upphandlingen ofta får klä skott för misslyckad privatisering.
Ministrar hävdar frankt att resultatet av en upphandling inte blev det förväntade eftersom den inte var bra utförd. Det är att inte ta ansvar för egen politik utan lägga det på anställa inom förvaltningen.
Men tjänstemännen följer bara politiska direktiv samt lagen om offentlig upphandling.
Passar inte utfallet av politiken så skjut inte budbärarna utan förändra den politik som bedrivs. Vilket alla röstberättigade har att ta ställning till. Genom vår röst ska vi visa hur vårt samhälle ska fungera.
Den geniala människan är den som förstår vad som är orsak till det som sker mitt framför näsan.
Rapportera fel





