Jaga efter tillgången

Den nya älgförvaltningen som trädde i kraft vid årsskiftet har inneburit stora förändringar för en hel del älgjägare i vårt avlånga land. Frågorna kring hur den nya förvaltningen av älgstammen ska fungera i praktiken har varit många. Framför allt har frågorna handlat om vilka arealkrav som krävs för att få fälla en vuxen älg. Samtidigt som den nya älgförvaltningen infördes så bildades ju så kallade älgförvaltningsgrupper, fem stycken i Västerbottens län. I dessa grupper finns representanter från markägarsidan och jägarnas sida samt en representant från rennäringen. De här grupperna har till uppgift att lägga fram förslag på arealkrav för tilldelning av i första hand en årskalv.

Nu är det ju så att alla tidigare så kallade A-, B- E- och K-områden har avskaffats och istället omregistrerats till licensområden. De nya reglerna har också inneburit att fler älgskötselområden har bildats, icke att förväxlas med älgförvaltningsområden. Älgskötselområdena tar fram en egen skötselplan som baseras på inventering och lokal kännedom från de lokala jaktlagen. Skötselplanen är treårig och ett älgskötselområde har därför ingen tilldelning från länsstyrelsen utan beslutar själva om sin tilldelning. Samtidigt har man återinfört fällavgift på kalv, förmodligen för att tjäna mer pengar.

Idag tittar man för mycket på arealkraven när man beslutar om tilldelningen av älg. Man bör titta mer på skogsskador orsakade av älg och antalet viltolyckor med älg. Man bör dessutom avskaffa alla licensområden och jaga efter de faktiska tillgångarna på älg istället för att gissa sig till en tilldelning varje år. Annars blir det bara fel. Tillgången på kalv ska styra avskjutningen av älg, då följer avskjutningen naturliga förändringar i reproduktionen och eventuellt rovdjurstryck.

Anton Rosendahl, Holmsvattnet, Skellefteå