Rapportera fel
Skelleftebondskan är Sveriges bästa dialekt när man ska lära sig engelska.
Kunskap i bondska har fyra stora fördelar för oss som pratar engelska heltid. Dessa är:
1. Tjocka L. Jag minns från realskolan hur läraren undervisade oss att uttala alla L tjocka och han blev förvånad över hur lätt vi lärde oss det.
2. Betoning. Nordamerikansk engelska har en lätt betoning på första delen av långa ord eller namn på samma sätt som i Skelleftebonskan. Jag märker det mest då jag tittar på hockeymatcher på tv. Svenska spelares namn uttalas nästan som man gör i Hjoggböle. Till exempel Eklund som spelade för Philadephia utalades ”Ecklun”, med enda skillnaden att ”Ek” blev ”Eck”. Jag märker likheten med bondskan särskilt i matcher då Canada spelar emot Sverige, till exempel i förra junior-VM.
3. W. Många ord som börjar med V uttalas på bondska med W , som på engelska, till exempel bondskans ”wortte” (blev).
Även PO Enquist använde W i en av sina böcker där han hade med några rader på bondska.
4.”Jag” stavas lika i både engelska och Skelleftebondska, det vill säga ”I” .
En av besvikelserna i språkundervisningen var att vi inte lärde oss något om de många engelska dialekter som används dagligen runt om på vårt klot.
Åtminstone på gymnasienivå borde man lära eleverna att känna igen en skotte, australiensare, irländare eller en person från London eller New York.
Jag hade just gått ut Tekniska gymnasiet i Luleå 1955 då jag emigrerade till Kanada.
På tåget från Halifax till Winnipeg pratade jag med en medelålders man som hade mycket starka ”r”, och jag frågade honom om han var från Polen.
Nej, svarade han. Jag är från Skottland.
Vid Universitetet i Toronto hade jag en klasskamrat som jag trodde först var en engelsman, men han var från Australien.
Thor Eklund, Toronto
Publicerad 2012-09-03 av:
Insändarredaktionen
insandare@norran.se
Insändare
Bilar till salu i Skellefteå
