Äras den som äras bör

I behaglig försommartid fick gruvsamhällets grönområde sitt namn, Margaretaparken. Gruvbolaget Boliden hade skänkt ett vackert malmblock med inslag av guld och tellur.

Kommunen skulle i sin tur bidra med sockel och minnesplatta. Stenen restes för att hedra Margareta Lundberg, den forna ägaren till marken där Europas rikaste guldfyndighet upptäcktes på 1920-talet.

Att inviga en halvfärdig utsmyckning av det offentliga rummet förekommer nästan aldrig. I Boliden är ingenting omöjligt, så i dagsläget vilar minnesmärket på en gammal betongplatta från soptippen. Gruvbolaget har därför tvingats staga upp sitt block med sprängsten, för att dölja den fula plattan. Detta intryck kan bli bestående.

Margareta Lundberg var inte vilken som helst. Som fastighetsägare hade hon kunnat sätta sig på tvären, och begära överpris på sin Fågelmyra, med följd att utvecklingen av Skellefteå stad fördröjts med åtskilliga år.

I stället sålde hon marken för en ringa penning. Hennes önskan var att Bolidenbygden skulle utvecklas och folk få arbete i den påtänkta gruvan, vilket gav exploatörerna en flygande start.

Vid Skellefteå flygplats, som frekvent passeras av kommunens makthavare på väg till huvudstaden, skulle en skulptur i brons av Margareta Lundberg passa särdeles bra. Skulpturen kunde ständigt påminna om den värdegrund som vår gemenskap vilar på: omutlig hederlighet och ett generöst helhetstänkande.

Den västerbottniska kvinnan har heller aldrig fått någon staty över sin tålmodiga gärning. Vem kan vara mer värdig än Margareta från Boliden?

Umeå rustar för kulturhuvudstad 2014. I Skellefteå invigs en skulptur på planen framför flygstationen. Ur ett genusperspektiv är det fullkomligt självklart vad som kommer att väcka mest uppmärksamhet.

Yngve Nilsson, Boliden