Löfven och sjuklöneansvaret

Socialdemokraternas partiledare Stefan Löfven satte fart på debatten om sjuklöneansvaret för företagarna när han i sitt sommartal menade att ansvaret för den andra veckan skulle tas bort. Svenskt Näringsliv har räknat fram- och baklänges på effekterna och kommit fram till att det i stället för en lättnad för företagarna kan bli en kostnad. Unionen är tveksam till förslaget och menar att varje minskning av sjuklöneansvaret tar bort företagarnas incitament att minska sjukfrånvaron genom förbättringar i arbetsmiljön.

Småföretagarnas Riksförbund vill inte ge sig in i debatten med de stora organisationerna utan nöjer sig med att åter framhäva de skäl vi så många gånger åberopat för att sjuklöneansvaret bör tas bort för småföretagarna.

Vi ser svensk arbetsmarknad i stora drag uppdelad i tre kategorier av företag:

• Statliga och kommunala bolag.
• Stora internationella företag.
• Småföretag som huvudsakligen är verksamma inom landet.

Den första kategorin kan vi glömma i debatten om sjuklöneansvaret. Går de med vinst så tillfaller denna ägaren – staten eller kommunerna. Går de med förlust får skattebetalarna betala. En ändring eller borttagande av sjuklöneansvaret har ingen betydelse för om dessa bolag kommer att anställa fler eller färre människor. Trots detta så är det här vi hittar de största sjukskrivningstalen – eller kanske på grund av detta.

Kategori två, de stora internationella företagen, vars förhållanden tycks vara de som Svenskt Näringsliv räknat mest på, kan vi också glömma bort i detta sammanhang. De är så stora att en genomsnittlig kostnad för sjuklöneansvaret, på för närvarande 0,85 procent av personalkostnaderna, lätt kan kalkyleras in i de totala kostnaderna. De föredrar att ha en stabil, kalkylerbar kostnad som de kan hantera.

Det finns ytterligare en anledning till att bortse från dessa företags åsikter i ämnet. Det är ju bevisligen så att de inte på senare år över huvud taget bidragit till någon nettotillväxt av antalet anställda i landet. Tvärtom utlokaliserar de ofta sina verksamheter till länder med väsentligt lägre produktionskostnader och lämnar arbetslösa efter sig här hemma. Mot bakgrund av en tuff international konkurrens kan detta vara förståeligt och i förlängningen bra för Sverige (beror lite på var de skattar sina vinster).

Återstår småföretagarna. I denna kategori är sjuklöneansvaret en realitet som inverkar mycket på dessa företags möjlighet och vilja att nyanställa. Vår utgångspunkt i debatten om sjuklöneansvaret har varit – och är – att ett totalt borttagande (inte bara andra veckan som Stefan Löfven vill) för småföretag med mindre än tio anställda skulle få dessa företag att släppa på bromsen och utan rädsla för sin ekonomi anställa nya medarbetare.

Det finns flera enkäter som tydligt visar att så skulle ske. Våra egna webbundersökningar, där sammanlagt cirka 2 000 företag svarat, visar att så många som över 50 procent skulle kunna tänka sig att anställa. Det högkostnadsskydd som Alliansen införde 1 juli 2010 har enligt nyligen framtagna siffror inte fungerat som tillräcklig motivation i sammanhanget. Mycket få har utnyttjat det, vilket inte förvånar då det, enligt vad vi vet, är väldigt många småföretagare som inte ens känner till att det finns. Marknadsföringen har inte varit särskilt aggressiv från något håll.

Att som Stefan Löfven föreslår, ta bort ansvaret för andra veckan, är enbart ett populistiskt försök att visa handlingskraft och företagarvänlighet. Enligt de siffror som Svenskt Näringsliv tagit fram utgör de kostnaderna enbart mellan 15 och 20 procent av de totala kostnaderna för företagens sjuklöneansvar och kommer att belasta statsfinanserna med 1,5 miljarder kronor. I sammanhanget småpengar. Så var det med det fantastiska utspelet. Vårt förslag att ta bort hela sjuklöneansvaret för småföretagare med upp till tio anställda skulle bara kosta något mer (2,3 miljarder kronor) och vara ett betydligt bättre instrument för att sänka arbetslöshetssiffrorna.

Småföretagarnas Riksförbund tror inte att det hela i första hand är en fråga om pengar. Under förutsättning att befintligt högkostnadsskydd kunde utnyttjas på ett enkelt och snabbt sätt, utan massor av regelkrångel och byråkrati, och komma företagen till handa direkt när kostnaderna uppstår så skulle säkert de flesta småföretagare kunna stå ut med resterande kostnad. Det är risken att råka ut för ”worst case”, med upprepade sjukskrivningar i en liten personalstyrka och att sedan få vänta upp till ett år på att bli kompenserade, som avskräcker. Vi tror att det är en psykologisk knut som först och främst behöver lösas upp för att få småföretagen att trampa på gasen.

Nåväl, om det då blev som beskrivs ovan (med ett fungerande och snabbt högkostnadsskydd) så har man ju åtminstone nästan avskaffat sjuklöneansvaret för småföretagarna. De andra två kategorierna kan vi lämna därhän. Varför då inte som vi har föreslagit ta bort hela ansvaret direkt. En sådan åtgärd skulle ligga väl i linje med ”Small business act”som Sverige har åtagit sig att implementera snarast och som vi är i full gång med att genomlysa och kommentera i olika artiklar.

Småföretagarna kan, vill och behöver nyanställa – men vågar inte.

Leif Svensson

förbundsordförande, Småföretagarnas Riksförbund